Är kyrkan beredd att möta ungdomars nyfikenhet?

Katolska ungdomar vid stiftsungdomsdagarna 2024 i Skara. (Foto: Mateusz Opila)

Bland dem som tydligast sammanfattade trendspaningen inför 2025 var Sveriges Radio: ”Ungdomarnas 2025: mindre tid med mobilen – och mer med Jesus”. Det gällde analysföretaget Ungdomsbarometern, som årligen frågar ut över sjutton tusen ungdomar i åldern 15–24 år, och nu senast kunde peka på en markant ökning av religionens attraktionskraft. I rapportens sammanfattning fanns ordet ”kyrka” med som nyckelord för första gången sedan starten 1991:

Likt förra året spanar många unga om ett liv med mer balans, ökad medvetenhet och färre krav – nu även med ett tydligare fokus på att distansera sig från den hyperdigitala och konsumtionsdrivna livsstil som dominerar idag. Oavsett om det handlar om att gå med i en löpgrupp eller hitta gemenskap i kyrkan är det tydligt att unga söker sig till sammanhang utanför det digitala flödet!

Rapporten, som visade att en av tio ungdomar identifierar sig som troende och att allt fler söker en djupare mening genom tro och gemenskap, fick stor genomslagskraft. Och det framkom tydligt att det inte är religion i allmänhet som trendar, utan just den kristna tron.

Även stora, internationella undersökningar bekräftar att något är i görningen i vår del av världen. Det globala marknadsundersökningsföretaget Ipsos visar i sin senaste undersökning om religiös tro att Sverige avviker från många andra traditionellt kristna länder. I de flesta andra nationer med tidigare stark kristen identitet är ungdomar markant mindre benägna att identifiera sig som kristna än efterkrigsgenerationen, men där sekulariseringen gått längst är situationen den motsatta. Där är kristen tro på stark frammarsch bland ungdomar, och starkast sticker Sverige ut: Skillnaden mellan ungdomar och efterkrigsgenerationen, i att identifiera sig som kristen, att be och att praktisera sin tro, är markant på alla tre områden. Inte mindre än trettiofyra procentenheter fler ungdomar än äldre rapporterar att de går i kyrkan minst en gång i månaden. 

Bilden bekräftas av kyrkoherdar i Stockholms katolska stift som Km har regelbunden kontakt med. I många större församlingar där man erbjuder kurser i kyrkans lära och liv, är de flesta kursdeltagarna under trettio år.

Också Svenska kyrkans statistik ger stöd åt bilden; 2023 var det för första gången på trettio år fler tonåringar som valde att låta sig konfirmeras än året innan. Nära fjorton tusen nya medlemmar registrerades i Svenska kyrkan i fjol, barndop undantagna, vilket rapporteras vara det största antalet som aktivt gått med sedan 1970-talet. Visserligen endast en tredjedel av antalet som väljer att träda ut, men även där syns en trend: färre lämnar än tidigare. 

Enligt Svenska kyrkan är det tydligt att tillströmningen är störst bland unga som inte blivit döpta som barn. Och medan tidigare generationer önskat att Svenska kyrkan ska vara ”öppen” och ”inkluderande” betonar ungdomarna, enligt Svenska Kyrkans Unga, den kristna profilen mycket tydligare, när man frågar vad de önskar sig av framtidens kyrka. I SVT:s Aktuellt gavs nyligen gott om tid – på bästa sändningstid – åt frågeställningen huruvida Gud finns eller ej. Hade det skett för 20–30 år sedan?

En svala gör ingen sommar, och till bilden ska självklart läggas de många som faller ifrån och väljer att inte fortsätta praktisera sin tro. Men tvivelsutan är det allt fler, framför allt unga, som får upp ögonen för vår kyrka. Och det är ett faktum att många av dem närmar sig kyrkan utan så värst mycket annat i bagaget när det gäller tron än vad de snappat upp från de många poddar och YouTube-kanaler med katolskt innehåll, som snabbt får allt fler lyssnare och seglar upp allt högre på topplistorna. Står vi beredda att möta dem?

Helena D’Arcy
chefredaktör