
Neh 8:2–4a, 5–6, 8–10; 1 Kor 12:12–30; Luk 1:1–4, 4:14–21
Efter att grundligt ha satt mig in i allt ända från början har nu också jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det för dig, högt ärade Theofilos, skriver Lukas när han börjar sitt evangelium. Teofilos (”vän till Gud” på grekiska), kan mycket väl vara en verklig person, men det kan också vara ett attribut. Lukas kan helt enkelt skriva till alla, som närmar sig Ordet endast för att de älskar Gud. Så att varje Teofilos ska kunna upptäcka grunden för sin tro i Ordet: Jesus från Nasaret.
Den vi följer har fötts bland oss, levt bland oss, dött som vi och uppstått bland oss, för att nytt Liv och ny Ande också skulle genomtränga våra liv, folkens historia, händelserna.
Han var en befriare. Han använde inte Guds namn. Han skrek inte ut Guds vrede. Han lyfte inte den Allsmäktiges mäktiga arm. Han bröt inte något knäckt rör.
Hans röst var ett tillkännagivande av befrielse för fångar och förtryckta. Hans hand förde den som var i mörker till ljuset. Hans ord gav liv åt den som hade känt döden.
Evangeliet är ett tillkännagivande om en glädje som är möjlig, sann, här och nu, för vilket man kan ge sitt liv: Jesus från Nasaret.
fader Furio Cesare