Dan 7:13–14; Upp 1:5–8; Joh 18:33b–37
Många år åkte jag med en buss på vilken det stod NO KING AS GOD, ”Ingen kung som Gud”. Högtiden denna dag handlar precis om detta.
I den första läsningen berättar profeten Daniel om uppenbarelsen som han fick. Eftersom den utspelar sig under Gamla testamentets tid handlar det om framtiden när Guds Son skulle låta sig födas av Maria och bli en man bland andra människor. Han ”antog en tjänares gestalt” (Fil 2:7). Han blev ännu ödmjukare och ”var lydig ända till döden, döden på ett kors” (Fil 2:8). Daniel berättar om äran som gavs till denna kung.
Som troende förstår vi att kungen som Daniel berättar om är Jesus Kristus. ”Hans huvud som bar törnekrans … nu strålar mer än solens glans” (Cecilia 318). Äran som Daniel såg är äran som Paulus beskriver: Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära (Fil 2:9–11).
Psalmisten säger samma sak eftersom Jesus Kristus är sann Gud, Yahweh. Han är det trovärdiga vittnet som med sitt blod tvättat oss rena. Han vittnade om sanningen inför Pontius Pilatus – han är Sanningen (Joh 14:6).
Han är konungen som hyllades av de tre vise männen (Matt. 2:1–12). Men han är ingen politisk kung utan hans kungarike är utan gräns. Han har varken militärmakt eller polismakt men de mäktigaste av alla makthavare fruktar honom. Han är alfa och omega. Han råder över alla människor – de troende så väl som de icke-troende. Han ser alla och allt och han är den som skall komma i härlighet och makt för att döma alla människor i alla delar av världen.
I honom har också vi fått värdighet. Han som älskar oss och har löst oss från våra synder med sitt blod och som har gjort oss till ett kungadöme, till präster åt sin Gud och fader (Upp 1:5–6).
F. Damian O. Eze
