Tobias Hürter; Albert Bonniers Förlag, 2024
Bokens underskrift är ”hur fysiken förändrade vår syn på världen, 1895–1945”, men den är skriven av en filosof och inte en fysiker och är därför kemisk fri från matematiska formler. I stället följs utvecklingen av det filosofiska resonemang som är en följd av de matematiska ekvationerna.
Upplägget är intressant och gör boken lättläst. Varje kapitel handlar om ett tillfälle då något avgörande hände i den intellektuella utvecklingen av den moderna fysiken. Det kan vara möten mellan forskare där någon avgörande tanke föds eller en semesterresa där ett hugskott formaliseras till en bärande idé. Men presentationen av idéutvecklingen sker inte i ett vakuum. De personer som bär idéerna, och deras omvärld, presenteras ingående, charmfullt och trovärdigt. Bokens stora behållning är dessa personbeskrivningar där huvudpersonerna framstår ungefär som en excentrisk släkting, som man inte vill tillbringa alltför mycket tid med men älskar att höra historier om. När man läst den har man inte lärt sig något om matematiken bakom kvantfysiken men en del om filosofin bakom och rätt mycket om människorna som formulerade den.
Det finns två andra aspekter i boken som jag uppskattar. Det ena är att det blir tydligt att det ligger hårt intellektuellt arbete bakom formuleringen av kvantfysiken. Idéerna kanske uppstår under ett möte på några timmar men det kan ligga år av tankemöda framför forskarna innan idén har fått en formulering som är övertygande. Det andra är hur omvärldens sinnesstämning kom att påverka det elfenbenstorn som universiteten var. Under Första världskriget sände England ut en expedition för att fotografera en solförmörkelse för att kunna avgöra om Einstein, tysk och därmed fiende, hade rätt. Tvärtom var det under mellankrigstiden. Antisemitiska stämningar i samhället och de politiska kraven på en arisk fysik, utarmade kraftigt utvecklingen av kvantfysiken i Tyskland.
Ulf Lindberg