Jes 50:5–9a; Jak 2:14–18; Mark 8:27–35
Förra veckan fick vi veta att folkmassan såg Jesus som en god man som gjorde bra saker. I dagens evangelium fördjupas detta, och frågan om Jesu identitet ställs på sin spets. Jesus väljer Caesarea Filippi som platsen för den första bekännelsen. En hednisk stad med stark hednisk kult vars namn sätter kejsaren i centrum. Med detta som bakgrund frågar Jesus: ”Och ni, vem säger ni att jag är?” (Mark 8:29).
Detta förblir den stora frågan för varje människa och delar mänskligheten i två grupper: de som bekänner honom som Messias med sina liv och de som inte gör det.
Jesus har tidigare talat i bilder, men nu talar han klarspråk till sina lärjungar. Han är Messias som skall lida och dö för världen. Det är inte den Messias lärjungarna vill ha, och Petrus försöker tillrättavisa Jesus om hur han egentligen bör vara. Hur ofta fastnar inte vi i våra egna föreställningar om hur Gud bör vara? Hur ofta säger vi inte åt Gud hur han bör agera?
Att bekänna Jesus med sitt liv innebär att formas efter hans vilja, inte att försöka forma honom efter vår egen vilja. Det innebär att i varje stund av sitt liv, trots bakgrundsbruset av falska kejsare och hedniska lockelser, förneka sig själv, ta på sig sitt kors och efterlikna Jesus.
f Joseph Rizk
