Jonas Jonsson; Artos & Norma, 2024
I denna bok är fyrtio martyrer skildrade, i bild och text, en palett i rött och gult, blod och guld, lidande och jubel. Porträtt skildrar vittnen från alla kontinenter och olika religioner. Deras namn är skrivna på plattor som tillsammans bildar en tavla för förbön och eftertanke i ett kapell i Strängnäs domkyrka, ett levande rum med gudstjänster, levande ljus och andakter.
Min blick ser alla namnen, många välkända som martyrer från vår egen tid, andra helt främmande och de kommer från alla världsdelar, en spegel av människors engagemang och hängivenhet. Plötsligt gör ett av namnen mig mer närvarande, Nathanael Carlesson, den enda som lyfts fram från 1800-talet. I slutet av 1800-talets senare del gick en väckelse fram över Närke och många ville i främmande land berätta om sin tro, med sitt liv som insats. Han reste iväg till Kina.
Natanaels barnbarn, Gunnar Carlesson skriver i boken en intressant eftertext om sin farfar och om hur martyrskapet påverkade och fortfarande påverkar familjen. Natanael och ett tiotal andra blev utkörda i skogen och stenades 1898 för sin kristna tros skull, under Boxarupproret i Kina. Dödsbudet nådde familjen först tre månader efter händelsen. Nästa generation bodde på andra sidan Svartån i Närke, några hundra meter från där jag bott i tolv år. Jag visste då inte att martyrer bodde nästgårds. Mina barn var klasskamrater med några av Nathanaels senare släktingar. Den här trakten har haft martyrer redan på 1500- och 1600-talet då Riseberga kloster var centralort i Västernärke.
Biskop Jonas Jonsson lyfter fram många kända personer som Edit Stein och Kaj Munk, och biskop Anders Arborelius lyfter i en eftertext fram ett ekumeniskt perspektiv på martyrskap. Boken är mycket vacker och slutar med en förteckning över de fyrtios dödsdag, kanske himmelska födelsedag. För Nathanael den 27 juni.
Per Englund
