Maurizio Cazzati; Ayako Ono, Christoph Rudolf & Christoph Riedo, Marc Meisel; Brilliant Classics 96663
San Petroniokatedralen i Bologna har med sin längd på 300 meter en sagolikt mustig akustik och unikt lång efterklang. Katedralen har haft några av Italiens allra bästa tidiga tonsättare som kapellmästare: Giovanni Spataro och Andrea Rota på 1500-talet, Giovanni Paolo Colonna och Giacomo Antonio Perti på 1600-talet, med flera. Samt Maurizio Cazzati åren 1657–1670, som reformerade kapellet efter en tid av medelmåttighet – och gjorde sig till ovän med somliga. Med organisten Giulio Cesare Arresti kom han i öppet bråk.
Produktiv var han också: mässor, ett rekviem, motetter och en massa instrumentalmusik för violin. Han var prästvigd men valde att avsäga sig sin prästtjänst för musiken.
Ett urval solomotetter och kyrkosonater för stråkar och orgel finns på en ny skiva av fin kvalitet. Ett Salve Regina med förlängd text till hela sju verser inleder konserten som följs av några sonater av det slag som brukade spelas mellan olika avsnitt i mässan. Salvum me fac är nästa motett, ”Fräls mig, gode Jesus, fräls mig du ljuva kärlek”, en text präglad av barock katolsk kvietism. Cazzati komponerar med stor innerlighet, underbara melodiska infall och rika harmonier i tidens förnämt allvarliga stil. Motetten O caelites är en festdagshyllning till den helige Nikolaus, och Acclamate de terrauppmanar till jubel inför Maria på någon av hennes festdagar.
Också hans kolleger Colonna och Pasquini är företrädda med var sin orgelsonat. Och till och med hans vedersakare organisten Arresti ger ett prov på sin orgelkonst.
Ayako Onos sopran ljuder glasklar, Christoph Rudolf och Christoph Riedo spelar barockviolin på tidstroget sätt, och Marc Meisel sitter vid den autentiska 1600-talsorgeln i katedralen i schweiziska Fribourg, som lyckligtvis har lite av San Petronios härliga efterklang.
Kaj Engelhart
