BOK: Berenice

Thomas Laghé; Vulkan, 2023

Nog har författaren – svenskkyrklig präst och journalist – påverkats av dystopier som George Orwells 1984. Likt nästan alla andra i Staden har Berenice kommit till genom provrörsbefruktning. När hon nått livets höjdpunkt, vid sjuttio års ålder, ska hon ”destrueras”, gå in i den eviga Glömskan. Vägen dit är utstakad och omgärdad av regler. Ord som familj och gemenskap är bannlysta. Föda tillhandahålls genom genbanken. Det kanske viktigaste: när invånarna uppnår tonåren får de ett dyrbart superarmband som svetsas fast vid handloven och ger Ledaren full kontroll över bärarens agerande.

Berenice accepterar läget men – tänker hon ibland – finns ingen större, oanad värld? Så hittar hon i Stadens antikvariat en text som dels talar om den förbjudna sekt som tillber I.H.S., dels berättar om skådespelaren och martyren Genesius. Upptäckten leder till att hon olovandes gestaltar dennes liv i Teaterkryptan. Slutet är inte gott. Berenice fängslas och hjärntvättas.

Tack vare Ledarens ”godhet” erbjuds hon efter en tid av rehabilitering anställning vid Departementet för Sannhistoria. Hon sköter sig och tillåts ibland utforska omgivningen. Därmed upptäcker hon Gammelstaden, med primitiva byggen som ska rivas men tills vidare inhyser en grupp kristna. Nu väcks igen hennes längtan efter något ”större”. Bokens senare del skildrar Berenices flykt från Staden till ”det förlovade landet”. Därmed byts perspektivet. Innan boken slutar har hon både blivit ”katekumen” och tagit emot dopet.

Kanske blir skildringen av hennes omvändelse väl massiv: bibelhänvisningar och teologiska reflexioner radas på varandra. Men tveklöst ger berättelsen om en människas sökande och finnande mycket att stanna inför, gärna i bokcirkelns form. Och då vore ett namnregister välkommet, helst med en vink om varför Stadens alla invånare uppkallats efter stjärnor/stjärnbilder.

Margareta Murray-Nyman