I mitten av april mördades 39-årige Mikael Janicki framför sin 12-årige son i Skärholmen, söder om Stockholm. De två var på väg till en simhall och passerade ett gäng ungdomar stående i en gångtunnel. Mikael konfronterade ungdomarna, då han sedan länge var upprörd över lokala kriminella gäng som säljer narkotika, och deras svar blev att skjuta honom till döds. Mikaels begravningsgudstjänst hölls i S:t Botvids katolska kyrka, och biskop Anders Arborelius har önskat att hans brev till de anhöriga, vilket lästes upp under gudstjänsten, ska utgöra hans kolumn i detta nummer av Katolskt magasin.
Påsktiden påminner oss om att Jesus är uppstånden och vill dela med sig av sin eviga frid och härlighet till våra avlidna. Hur tungt och svårt det än är att förlora en älskad anhörig på ett så fruktansvärt sätt får vi ändå en liten glimt av hopp, när vi förstår hur oändligt stor Guds kärlek är, han som vill dela sin eviga existens med oss. Mikael Janicki har genom sitt mod och civilkurage vunnit hela Sveriges kärlek och respekt. I honom ser vi hur en far borde vara, inte bara för sina egna barn, utan också för alla de unga som inte har fått den hjälp de behöver för att bete sig som äkta människor. Det är sådana fäder vi behöver i ett ofta faderlöst samhälle, där man inte låter sig formas av Guds faderliga omsorg eller fått ta emot den hjälp som en mänsklig far får förmedla.
Sorgen och saknaden är stor. Men också tacksamheten och stoltheten över en människa som har vågat stå upp mot våld och hänsynslöshet. Vi har all rätt i världen att känna helig vrede över hur gängkriminalitet, korruption och droghandel breder ut sig. Vi måste välja sida som Mikael gjorde. Hans vittnesbörd måste väcka alla som tittar bort när de ser hur människor blir trakasserade eller förnedrade. Det var inte förgäves som han fick ge sitt liv i godhetens och rättvisans namn. Vi kan alla på ett eller annat sätt hedra Mikaels minne genom att bidra till en mer kärleksfull och trygg atmosfär i vårt svenska samhälle.
När vi tänker på Mikael och hans död går tankarna osökt till en annan person som också föll offer för det besinningslösa våldet på våra gator: den tolvåriga Adriana. (Adriana sköts ihjäl på en bensinstation sommaren 2020, då hon råkade passera en skottlossning mellan två kriminella gäng, red.anm.) Mikael och Adriana får inte ha dött förgäves. De måste påminna oss om att vi alla måste samverka för att skapa en bättre och tryggare verklighet. Både Mikael och Adriana hade polsk bakgrund och de fick bägge begravas av våra polska salesianfäder. Vi ber att de nu båda får leva i Guds eviga frid och glädje och att de får hjälpa oss att ta större ansvar för ett bättre Sverige, för alla som lever här, inte minst i de försummade och marginaliserade områdena i våra storstäder.
När någon mördas måste vi som kristna också be för att mördaren ångrar sig och omvänder sig. Jesus förlät sina bödlar för de visste inte vad de gjorde. Det är mänskligt sett nästan omöjligt att förlåta någon som mördar en människa som vi älskar. Men vi kan alltid be för att den som tillfogat oss ett så fruktansvärt sår skall komma till insikt om sin skuld, bittert ånga sin synd och gå omvändelsens väg.
+Anders Arborelius OCD
