MUSIK: Te Deum

Charpentier, Desmarest; Ensemble Les Surprises; dir. Louis-Noël Bestion de Camboulas; Alpha-Classics 1018

Alla känner igen Eurovisionens signaturmelodi, somliga vet vem som komponerade den, men få är de som har lyssnat till hela stycket där melodin hör hemma.

Marc-Antoine Charpentier heter han, 1643–1704, och hans Te Deum, H. 146 från 1692 är hans mest berömda verk, känt sedan Eurovisionens lansering på 1950-talet och det kommer ständigt nya inspelningar.

Det börjar med en praktfull fanfar, ett prélude, där en mustig barockorkester ger bakgrunden till en silverskimrande trumpetmelodi. Den ska spelas rappt och energiskt och förmedla den himmelska kraften och den barocka praktlustan. Därpå följer åtta satser där kören alternerar med solon och, näst sist, en vacker duett med texten Dignare, Domine, ”Skydda oss, Herre, idag mot all synd”.

Texten till Te Deum är gammal, kanske skriven av biskop Ambrosius av Milano till dopet av Augustinus av Hippo. Lika gammal är melodin, en av de allra äldsta kända, egentligen en växelsång. Många tonsättare har gjort sina tolkningar.

En yngre samtida till Charpentier är landsmannen Henri Desmarest (1661–1741), vars Te Deum ”de Lyon” från 1725 fått sin första inspelning någonsin och återfinns på den nya skivan. Desmarest var page och körsångare vid hovet i Paris och undervisades av ingen mindre än Lully, hovkompositör och envåldshärskare över kungens musik. En skandal ledde till dödsstraff in absentia år 1700 och tvingade honom i exil till Spanien, men han återvände sedan han fått kunglig förlåtelse 1720.

Hans Te Deum är indelat i arton satser, en för varje vers, en smula mindre överdådigt och därmed an aning mer intimt. ­Suveränt framförda och inspelade på denna CD ger oss de två verken en upplevelse av fransk barock, med smidig elegans parad med majestätisk prakt. Till Guds ära, men även till den värdsliga maktens.

Kaj Engelhart