Sanna Torén Björling, Romanus & Selling, 2023
Här ges en intressant redovisning av hur den lagliga rätten till abort har utvecklats historiskt och i nutid i en rad länder. Särskilt fokus ligger på USA och Polen, där de största förändringarna har ägt rum på senare år. Författaren har intervjuat läkare och politiker, enskilda kvinnor samt aktivister som förespråkar abort och även några som inte gör det. Den historiska redovisningen är lättläst och fängslande. Inte oväntat får katolska kyrkan sin obligatoriska känga för sin syn på abort på var och varannan sida.
Boken skaver på sina håll med sin omedvetna enögdhet. Organisationer som arbetar juridiskt och opinionsbildande mot abort misstänkliggörs för att de har ett nätverk, för att de finansieras av olika aktörer och för att de är professionella, medan abortförespråkarnas organisationer lovordas av precis samma skäl, även om deras finansieringsvägar förblir dunkla.
Även om det emellanåt nämns att abortfrågan handlar om liv och död går det inte fram att det handlar om ett människoliv – utöver kvinnan, som i regel skildras med rörande omsorg. Den närmaste beskrivningen är ”foster”, ”graviditet” eller ”material”. Författaren berättar om en abort hon bevittnar: ”En del av det utsugna materialet gick att urskilja som en mycket liten hand”. Hon skildrar hur svårt hon hade att slita blicken, men det framgår inte varför det var svårt.
Överraskande är berättelsen om lille Franciszek, som föddes på ett hospice därför att han inte skulle kunna leva långt efter förlossningen. Föräldrarna ville inte göra abort även om de kunde ha gjort det. I stället fick de en stund av ”farväl” och ”innerlig kärlek”.
Författaren vill nå läsare som inte ”redan är med på tåget”. Hon betonar journalistikens trovärdighet men missar att ta avvikande åsikter på allvar. Bokens titel är relevant; som alla vet är sanningen ett av de första offren i krigstider.
Benedicta Lindberg