Erik Petersson, Natur och Kultur, 2023
Detta är en välskriven krönika över drottning Margaretas tid: 1300-talets Norden. En tid som inte är helt olik vår egen med krig, farsot, intriger, klimatkris och maktpolitik, men även diplomati, taktik och förhandlingar, något Margareta var bra på. Hon förhandlade med stormännen, kyrkan, påven och inte minst den mäktiga Hansan och det nordtyska furstendömen Mecklenburg, som hela tiden motarbetade hennes planer på ett enat Norden. Det är en realpolitiker som porträtteras, vars politiska strategi var att förhala och undvika att ge bindande löften för att låta komplicerade frågor rinna ut i sanden, och hon hittade alltid kryphål för att kunna dra sig ur avtal som var till hennes nackdel. Hennes mål var alltid långsiktiga och skulle skapa stabilitet. Så gick till slut hennes stora dröm i uppfyllelse: ett enat Norden.
Margaretas förhållande till kyrkan berörs helt kort. Hon spelade en avgörande roll när Vadstena kloster, som hon ville göra till ett religiöst centrum i Norden, upprättades. Hon spelade även en aktiv roll för att få den heliga Birgitta kanoniserad. Författaren påpekar dock att dessa båda förehavanden i mångt och mycket var ett realpolitiskt spel och att Margaretas religiösa bevekelsegrunder är svåra att kartlägga. Hon vistades visserligen några veckor i Vadstena runt julen 1391, för sin ”avlats skull”, och blev då även upptagen som leksyster.
Författaren för ett resonemang kring frågan vad det var som drev Margareta i sin ambition att ena Norden under en krona. Han avvisar äldre teorier av nationalistisk art, när han gör en kort redogörelse för tidigare forskning kring Margaretagestalten. Berättandet är långsamt och detaljrikt, med ett språk som fängslar. Väl värd att läsa!
Per Höjeberg
