Kristina Ekero Eriksson & Bo Eriksson, SVT & Bonnier Fakta, 2023
Med glädje och förväntan har många sett fram emot SVT:s påkostade serie om Sveriges historia. Ett stort antal arkeologer, historiker, konsthistoriker, etnologer, agrarhistoriker och museipedagoger har varit involverade i produktionen, vilket borgat för kunskap och kvalitet.
Till tv-serien hör en fördjupningsbok i två delar om vardera fem kapitel. Dessa motsvarar ett tv-avsnitt vardera och berikas med bilder därifrån samt informativa bildtexter. Boken är förstås ett översiktsverk, men en litteraturlista för vidare läsning finns.
Varje kapitel inleds med en tidslinje där några viktiga händelser i övriga världen under samma tidsepok markerats. Berättelsen börjar i det äldsta och drivs framåt genom att olika brytpunkter beskrivs. Texten har ett jämnt och behagligt flöde som både fångar och behåller läsarens intresse. Författarna har något de gärna vill berätta för oss; i förordet uttrycker man sin önskan att få människor att oftare tänka på historia. Detta kan mycket väl komma att lyckas!
Kapitel ett och två behandlar sten-, brons- och järnåldern – människornas utseende, folkvandringar, jakt, gravskick, jordbrukets etablerande, religion och mycket annat. Kapitel tre beskriver vikingatiden – fimbulvintern, byteshandeln, båtbyggarkonsten och vikingaräderna, fornnordisk tro och början på det kristnande av Sverige som skulle ta flera hundra år. Kapitel fyra gör förstås den katolske läsaren nyfiken, för nu är vi framme i medeltiden, så som den definieras för Sverige, det vill säga ungefär från 1100-talet. Kyrka och katolsk tro ges stort utrymme och det märks att man sökt ett uttryck som inte färgats av andra kyrkotraditioner. Ändå är kapitlet ingen fullträff. Bland namnen på involverade experter syns inte heller någon teolog. Mycket är förstås ändå helt riktigt, men alltför många saker hade behövt korrigeras, exempelvis påståendet att en medeltida mässa skulle ha tagit flera timmar. Den tog vanligen cirka fyrtiofem minuter, eftersom en del moment som radats efter varandra i text utfördes samtidigt. Man fokuserar vidare på de uppenbarelser hos den heliga Birgitta som är mustigast i språket utan att nämna den majoritet som tydligare tar upp hennes teologiska insikter, exempelvis de där Kristus på jungfru Marias förbön dömer själarna med stor barmhärtighet. Bilden av Birgitta som högljudd och kaxig uppmuntras tyvärr, när man i stället hade kunnat förklara att det inte är Birgittas person som speglas i uppenbarelsetexterna.
Man hajar också till inför uppgiften att bönderna festade med öl och dans inne i kyrkorummet, men då referenssystem saknas går det inte att veta varifrån man har detta absurda påstående. Med den krävande spiritualitet som rådde under medeltiden kan vi tvärtom utgå ifrån att man inte vågade vanhelga kyrkorummet på det viset. Det vore att totalt vända Gud ryggen – med de konsekvenser det skulle få. ”Fest” i kyrkans sammanhang, är ju en grad i de liturgiska dagarnas rangordning! Helvetet är dock inte till för dem som syndat – det gör ju alla – utan för dem som väljer att framhärda i sin synd och inte vill tillhöra Gud, också en sak som borde ha uttryckts bättre. En hel del andra saker hade behövt korrigeras, men det finns förstås också det som är helt korrekt även när kyrkan beskrivs. På fast mark är man dock först då man är tillbaka till att beskriva det jordiska i slutet av kapitlet.
Kapitel fem är det sista och sträcker sig fram till Gustaf Vasas död. Vi ges en mycket fin redogörelse för det historiska förloppet, men även här viker marken under författarnas fötter några gånger då man behandlar kyrkan. Missuppfattningen att man med avlat skulle kunna köpa sig syndaförlåtelse sätts tyvärr än en gång på pränt; det är ju straffbefrielse/-reduktion man får, om detta föregåtts av sann ånger, giltig bikt och avlösning. Betalning skedde, då som nu, oftast med andakter, hymner och böner och var under sådana förutsättningar ett välfungerande och fromhetsbejakande system. Handel med avlat förekom mycket lite i Sverige.
Man hade velat ge idel rosor till ett så fint projekt som Historien om Sverige, men när fakta om kyrka och tro inte träffar helt rätt – och en faktabok ska vara korrekt – så blir det tyvärr också en del ris. Är det den svenska medeltidskyrkan man vill studera är detta inte boken, men håller man det i minnet när man läser är det sannolikt så att en stimulerande läsning ändå väntar – en som får läsaren att oftare tänka på historia!
Katarina Hallqvist
