Ulf Jonsson, Fri tanke, 2022
Ulf Jonsson har skrivit en bok som fyller ett tomrum i svensk filosofi och religionsfilosofi. Gud och andra orsaker tar sig an orsaksbegreppet och har för Jonssons räkning sin upprinnelse i hans deltagande i ett internationellt forskningsprojekt om orsaksbegreppet. Boken är skriven så att någon som inte har en bakgrund i vare sig filosofi eller teologi kan ta till sig innehållet, men den kan också fungera som kursbok på en högskolekurs i exempelvis religionsfilosofi. Detta vittnar om Jonssons förmåga att kommunicera om svåra ting på ett lättfattligt sätt.
Jonsson ger oss först en idéhistorisk översikt av orsaksbegreppet med början i upplysningens mekanistiska världsbild, enligt vilken relationen mellan orsak och verkan tänktes som ett deterministiskt förhållande. Denna syn på orsak och verkan kombinerades av flera tänkare från 1600-talet och framåt med ett deistiskt gudsbegrepp. Gud har skapat och satt igång ett i allt väsentligt kausalt och autonomt slutet universum och sedan lämnat det. I naturen finns det spår av denne Gud, menade till exempel William Paley: precis som klockans konstruktion vittnar om en klockmakare, vittnar universums fantastiska konstruktion om en intelligent designer. Under 1700-talet skulle deismen ge vika för en helt ateistisk världsbild eftersom Gud ansågs vara en överflödig hypotes. Tanken är rimlig om man tänker sig universum som ett förutsägbart och stängt kausalt system som vetenskapen skulle kunna undersöka med stor framgång. Tanken att Gud skulle intervenera eller ingripa i detta stängda universum blev med tiden orimlig. David Hume definierade ett mirakel som ett brott mot naturlagarna. Detta, menar Jonsson, är bakgrunden till att människor, inte minst religionsvetare och filosofer, än i dag har svårt att tänka sig att Gud handlar i världen.
Men så har det inte alltid varit. Jonsson pekar på att teologer som Augustinus och Thomas av Aquino hade större begreppsliga resurser för att diskutera både tanken på att Gud handlar i världen och mirakel som inte innebär ett brott mot naturlagarna. Deras sätt att resonera har likheter med senare tiders filosofiska diskussion om så kallad dispositionalism, som är det andra kapitlets ärende. Dispositionalism är en teori om orsaker som inte är deterministiska utan har mer med sannolikhetsförhållanden att göra. Dispositionalism, både förmoderna och samtida varianter, är också ”en teori om kausala krafter”. Kopplingen mellan orsak och verkan är inte deterministisk. Krafter i ting ska förstås som tings benägenheter att uppträda på specifika sätt under normala förhållanden. Detta sätt att se på orsaker hemfaller inte till att säga att det är godtyckligt eller tillfälligheter som styr. En orsak kan exempelvis ge upphov till mer än en typ av verkan, vilket gör att vi inte kan tänka att förhållandet är enformigt eller deterministiskt. En annan viktig aspekt av dispositionalism är att orsaker är kontextberoende. Varje orsak är alltid en del av ett nätverk av orsaker och verkningar, vilket gör att utfallet blir något olika även om orsaken är densamma i två kontexter.
Jonsson skissar sedan hur den dispositionalistiska teorin är teologiskt fruktbar och interagerar främst med Thomas av Aquino. I skolastiken berikas teorin om dispositioner med flera både filosofiska och teologiska begrepp. Teologiskt sett visar Johnson på hur Gud blir alltings yttersta orsak men utan att ”överdeterminera” de orsaksförhållanden som finns i världen. ”Att orsaka” är alltså ett gudsattribut, fastslår Johnsson, men av detta följer inte, enligt den dispositionalistiska teorin, att Gud är den enda orsaken till allt. Traditionen talar här om förhållandet mellan Guds primära och det skapades sekundära orsaker. Båda nivåerna är verkliga och intakta i Thomas tänkande.
Bokens fortsatta diskussion handlar om att visa på olika fruktbara teologiska konsekvenser för ämnen som fri vilja, mirakel eller förhållandet mellan vetenskap och religion. (Ett mirakel, till exempel, innebär inte ett brott med en naturlag utan ska förstås som en möjlig verkan av alltings yttersta orsak.) Mitt enda klagomål är att boken kunde inkluderat ett kapitel till om teologi. Jonsson menar helt riktigt att den dispositionalistiska teorin kan ge teologer en del att tänka på framgent, och boken är därför en uppmaning till vidare reflektion.
Stefan Lindholm
