Bo Brander, Artos förlag, 2023
En decemberkväll 1992 klev jag för första gången in i kapellet på S:t Sigfrids folkhögskola utanför Växjö. Det var mässa och kapellet var fyllt av elever och personal. Själv var jag där för att besöka en vän. När präst och diakon kom in i kyrkorummet bugade sig båda djupt inför altaret. Jag var helt tagen. Hade aldrig tidigare sett något liknande. Denna vördnad inför det heliga, som jag inte hade men nu så innerligt gärna ville ha, var oemotståndlig. Andens vind brukar vara det. Jag har i tanken många gånger, och i stor tacksamhet, återvänt till den där kvällen. Där började min egen väg som flera år senare ledde hem till katolska kyrkan. Prästen hette Bo Brander. Hur många kallelser som väcktes de femton år som han var skolpräst och bibellärare vet väl bara Gud, men talet är helt säkert tresiffrigt.
Brander (präst i Svenska kyrkan, teol dr och confessor i Societas Sanctae Birgittae) har nu skrivit en angelägen bok om de fem Moseböckerna. Angelägen eftersom i synnerhet de tre senare Moseböckerna sannolikt är försummade av många bibelläsare. De har rykte om sig att vara svårlästa. Men ”fem moseböcker är fler än fyra evangelier”, som Brander konstaterar i bokens inledning. Det borde leda till viss eftertanke.
Boken är fylld av hänvisningar till Jesus som under sitt jordeliv levde helt i samklang med Toran. Framställningen har en tydlig grundton: I en kristen läsning av Jesus och Toran blir Jesus en personifiering av lagen. Han blir Toran ”live”. I Jesu person ser den kristna kyrkan en levande gestaltning av Toran i alla dess aspekter. Detta kristologiska filter lockar till läsning, eller omläsning av Moseböckerna. Så visar ju Mose mycket riktigt på Jesus (Luk 24:27).
Gud och Mose står i Toran nära varandra: Herren talade till Mose ansikte mot ansikte, som en människa talar till en annan (2 Mos 33:11). Brander kopplar Moses nära gemenskap med Gud till Filippos fråga den kvällen då eukaristin instiftades: Herre, visa oss Fadern. Jesus svarar Den som har sett mig har sett Fadern (Joh 14:8-9). Den kristna traditionen är klar: Jesus är Guds ansikte som Mose ser.
Jag noterar att temat ”Guds omsorg” ofta återkommer. Guds omsorg om Israel under ökenvandringen ligger nära Guds omsorg om oss. Kanske är det så att alla tiders vandrare genom sina livsöknar till slut inser att Gud hela tiden har burit. Framställningen är varm och själavårdande, som Branders förkunnelse och undervisning ofta är.
I boken möter vi den bedjande bibelläraren som öser ur det egna umgänget med bibelordet. Boken saknar både fotnoter och litteraturlista. Det ger vila åt läsningen och är definitivt ingen nackdel. Hänvisningar till kyrkans förståelse av Moseböckerna återkommer ofta. Kyrkofäder citeras, liksom den rabbinska traditionen. Toran är judarnas bok, efterlevd och kommenterad långt före kyrkans inträdande på den jordiska scenen. Att som kristen inte lyssna också till rabbinerna är att förhäva sig. I Jesus och Toran finns ett välsignat både och.
Några utläggningar som jag finner särskilt glädjande är sambanden mellan bindandet av Isak och Jesu korsoffer samt tackoffret i Tredje Moseboken och eukaristin. När utläggningen om förbundsarken i Andra Moseboken helt naturligt siktar in sig på förbundsarkens återkomst i Upp 11:19 saknar jag kopplingen till Maria i efterföljande vers (12:1). Det hade inte varit svårt att anföra några av kyrkans fäder för att belysa det typologiska sambandet mellan förbundsarken och Maria.
Bo Branders bibelutläggningar ger näring för själen och hjälper mig som läsare att leva av Ordet. Om du önskar att bekanta dig med hela Pentateuken (1-5 Mos), eller en bok i taget, är Branders bok en utmärkt introduktion. Den är anpassad för den vanlige bibelläsaren och helt befriad från exegeters ofta alltför stora upptagenhet med bibeltextens tekniska detaljer. Läs gärna Jesus och Toran parallellt med Katolsk studiebibel, och då med penna i hand. I den senare finns plats för fler marginalanteckningar.
Emanuel Sennerstrand
