Innan vi finns till, är vi älskade, planerade och kallade. ”Jag kallar dig vid namn” (Jes 45:4), säger Herren till sin profet. Det gäller oss alla. Gud har en speciell och unik relation till var och en av oss, och likaså en egen mission och kallelse, ett eget uppdrag. För honom är vi alla helt unika och oersättliga. Min relation till Gud kan aldrig upprepas eller kopieras. Min mission och mitt uppdrag i världen är också något unikt. Samtidigt är vi alla delaktiga av samma nåd och den frälsning som Jesus vunnit åt oss. Vi är alla kallade att delta i hans mission och uppdrag att frälsa världen. Genom att låta oss frälsas av honom blir vi också aktiva deltagare i frälsningsverket. Vi är inbjudna och kallade att leva i enlighet med Guds vilja och tjäna frälsningens mysterium. ”Hjälp oss att alltid göra din vilja och av hjärtat tjäna ditt heliga namn”, det är vår gemensamma bön i kyrkan. Det är alla döptas samstämmiga kallelse.
Jesus säger: ”Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud” (Matt 22). Vi katolska kristna har alla en uppgift och kallelse för det vanliga samhället, i Sverige av idag. I första hand skulle vi kunna säga att det handlar om att stärka kristen tro och kristna värderingar i det omgivande samhället. Tillsammans med andra kristna vill vi genomsyra livet i samhället med Kristi kärlek och barmhärtighet, med sanning och rättvisa.
Kyrkan har alltid sin mission mitt i den värld där hon lever. Som katolska kristna är vi alltid trons, hoppets och kärlekens missionärer mitt i det samhälle där vi lever. Vi är kallade visa Kristi kärlek och dela med oss av hans barmhärtighet. Vi kan ge människor hopp och tillit i en tid, då många frestas till uppgivenhet och tröstlöshet, eftersom våld och terror brer ut sig. Att återge människor hopp är en av vår tids viktigaste barmhärtighetsverk.
Sedan måste var och en försöka se vad han eller hon kan göra mer konkret och praktiskt, alltså se vad som är vars och ens personliga kallelse. Paulus skriver: ”Vi tänker på vad ni uträttat i tron, hur ni uppoffrar er i kärleken och hur ni håller ut i hoppet till vår Herre Jesus Kristus inför Gud, vår Fader” (1 Thess 1:3). Var och en av oss är unik. Vi kan alla hitta vår personliga kallelse och uppgift. Genom dopet har vi alla fått de tre teologala dygderna tro, hopp och kärlek. De hjälper oss att se hur vi kan förverkliga vår kallelse att efterfölja Jesus och göra hans budskap tydligt i Sverige av idag. Jag känner stor tacksamhet mot alla de katoliker – präster, systrar, lekfolk – som i trohet till Kristus och hans kyrka sprider evangeliet till människor omkring sig och bygger upp våra församlingar till Guds ära och för människors frälsning.
Varje katolik i Sverige är en viktig och integrerad del av Stockholms katolska stift. Ni behövs för att stärka människor i tron, hoppet och kärleken. Ni är alla kallade att utföra er mission i detta land, där evangeliets och kyrkans röst måste få höras tydligare. Så många ensamma, sårade och utsatta människor behöver er hjälp och insats. Vår katolska gemenskap i Sverige behöver er iver och ert engagemang för Jesus och hans evangelium. Försök att nå ut till de som inte har någon kontakt med kyrkan här i landet. Ni är utsända till dem som missionärer och kan hjälpa dem att hitta vägen tillbaka till kyrkan. Inte nog med det. I ert vardagsliv, på jobbet, ja, överallt där ni råkar befinna er är ni också vittnen om Jesus och kan förmedla hans godhet och omsorg.
Ert vittnesbörd och era ord – även om det inte är på perfekt svenska – kan bli livsavgörande för människor som inte har mött Jesus. Ni är alla utsända till detta land och finns överallt i Sverige, i minsta lilla by och avkrok! Ni har alla del i kyrkans mission och evangelisation. Kyrkan behöver er. Kyrkan älskar er. Ni, människor från hela världen, är tillsammans kyrkan här i Sverige. Tillsammans får vi det underbara uppdraget att bygga upp den katolska kyrkan här i landet, Gud till pris och ära. Hans välsignelse får alltid vila över er. Hans nåd och kärlek får fylla era hjärtan.
+Anders Arborelius OCD
