Carl-Göran Ekerwald, Karneval förlag, 2023
Det är inte lätt att bli gammal, suckar mången gamling, men inte författaren Carl-Göran Ekerwald. Nej, att bli gammal har många fördelar. Den gamle äger tiden, som blir allt mer dyrbar ju mer den krymper.
Ekerwald har levt nästan i hundra år, och han är förvisso en ovanlig åldring och på många sätt priviligierad. Han benämner sig boken igenom som Gammal, vilket ger ett lite komiskt intryck. Det gör att han står vid sidan om sig själv och kan vara den objektive iakttagaren. Han har tidigare skrivit över femtio böcker, romaner, noveller, essäer, biografier och dikter.
Han är väl insatt i religion och andlighet. Dock hävdar han med emfas att han visst inte är troende, men han läser Bibeln på flera språk, kommenterar översättningar, går i kyrkan. Också den persiska diktaren Rumi är han väl förtrogen med och läser ständigt. Han skriver om änglar och får budskap från andevärlden.
Ekerwald beskriver sitt vardagsliv, en inrutad rutin. Han stiger upp sju på morgonen, läser Bibeln och persiska poeter och två tidningar till klockan tio. Åttio procent av vaken tid ägnas åt läsning. Tio procent åt skrivande.
”Dag på dag, vecka på vecka samma underbara enformighet och frid”, men så kommer en överraskning. När det upptäcks att Gammal har en cancertumör i tjocktarmen blir hans höga ålder en fördel. Han slipper operation och behandling. Han berättar för kirurgen att han känner sig frisk, kör bil, håller föredrag, motionerar och skriver böcker.
Boken är mycket lättläst utan att vara ytlig. Korta kapitel gör att den också skulle kunna fungera för högläsning, någon som ser bra kan läsa högt för den som ser sämre. Och alla som närmar sig ålderdomen kan inspireras av författarens goda humör. ”Fördelen med att bli gammal – säg 90–100 år – är att man har livet bakom sig. Man har äntligen kommit hem. Resan är över.”
Elisabet Finné
