Simon Kyaga och Jonas Mattsson, Natur och Kultur, 2022
Att gränsen är hårfin mellan dåre och geni är ett uttryck vi många gånger hört. Psykiatern Simon Kyaga och journalisten Jonas Mattsson beskriver den senaste forskningen kring denna erfarenhet i sin gemensamma bok.
Allvarlig psykisk sjukdom är hämmande för kreativiteten. Men lätt sjuka eller funktionsvarierade är ofta mer kreativa än befolkningen i stort. Detsamma gäller nära släktingar till psykiskt sjuka. Sådana personer tänker ofta utanför boxen. En del har förmåga att fokusera eller upptäcka detaljer som går andra förbi. Enbart deprimerade blir som regel mindre kreativa – däremot kan de få ökad empatisk förmåga.
Anhöriga till schizofrena finns många gånger inom konstnärliga yrken. Vetenskapsmän har däremot ofta bipolära släktingar, och ingenjörer ofta autister i sin familj. Aspergers syndrom är dock en term som används allt mer sällan inom vården; numera talar man om autismspektrumtillstånd. Dessutom har, som författarna påpekar, historiker visat att den österrikiske psykiatern Hans Asperger (1906–1980) medverkade i nazisternas eutanasiprogram, det vill säga han skickade en del ”mindervärdiga” barn till säker avlivning.
Ekvilibrium är ett ord som normalt brukar översättas med jämvikt. Författarna använder det däremot på ett sätt som snarast är synonymt med ”optimalt”. I stället för en skarp gräns mellan friskt och sjukt tänker de sig en kurva i form av ett upp-och-nedvänt U. Fram till en viss gräns leder udda personlighetsdrag till ökad kreativitet – över denna nivå hämmar de den.
Det är framför allt fyra diagnoser som författarna intresserar sig för – schizofreni, bipolaritet, autismspektrum samt ADHD – däremot tyvärr inte borderline, ett begrepp som nu börjar komma tillbaka. De exemplifierar också med kända och okända personer ur historien.
Ingemar Andersson
