Carina Burman, Albert Bonniers Förlag, 2023
Pandemin bidrog till att Carina Burman – känd för sina historiska romaner – bytte fokus. Nu har hon fördjupat sig i deckargenren. Hon inleder med en tillbakablick: är Sofokles Kung Oidipus en deckare? Knappast. Med de på 1800-talet publicerade verken av Edgar Allan Poe och Arthur Conan Doyle befinner vi oss strax på säkrare mark.
Även om manliga författare omnämns skriver Burman alltså först och främst om deckarförfattarinnor – sex brittiska och trettiotalet svenska. Guldåldern står i England för mellankrigstiden. Vad gäller Sverige sätter Burman slutåret till 1960.
Carina Burman har ibland ansetts vara svårtillgänglig. Så inte denna gång. Störst plats ges åt Agatha Christie – vid sidan av Shakespeare den mest lästa bland engelskspråkiga författare – som dock inte tillhör Burmans favoriter: ”Konstnärlig utveckling kommer inte på fråga.” Kapitlet om Dorothy L. Sayers är däremot rena kärleksförklaringen (det är välkommet). Trea vad gäller sidomfånget är Sveriges Maria Lang, som likt många andra av författarna i boken blinkar mot skrivande kolleger i både text och rubriker. ”Litterära deckartitlar går det tretton på dussinet”, konstaterar Burman.
Essayer om i dag ganska okända Loulou Forsell (som skrev med sin enda hand), om finlandssvenska skribenter och först som sist om Kerstin Ekman … Sådant ger mersmak. Att få ta del av hur recensenter – däribland Barbro Alving – tog emot böckerna ger inblick i en annan tid.
Var får man då tag på alla dessa böcker? Den som råkar befinna sig i Stockholm kan gärna uppsöka S:t Matteus församlingsbibliotek. Maken till deckarsamling har sällan skådats. Böckerna kan lånas eller läsas på plats – i en skön fåtölj. För en billig penning får besökaren en kopp kaffe därtill.
Margareta Murray-Nyman