Ingegerd Källström, Artos förlag, 2022
Elisabeth av Treenigheten blev helgonförklarad 2016 av påve Franciskus. Författaren Ingegerd Källström drabbades av Elisabeths formuleringar och har skrivit en bok om detta relativt nya helgon.
Elisabeth talar bland annat om Gud som den stora ensamheten. Vad menar hon med det? ”Temat utmanar och leder in i mystikens hjärta”, skriver författaren som sedan ägnar boken till att fördjupa sig i Elisabeths tankar.
Boken är uppdelad i tre avsnitt: ”Den klingande ensamheten”, ”Den stora ensamheten” och ”Den heliga ensamheten”.
I första avsnittet citeras broder Wilfrid Stinissen: Den klingande ensamheten är inte bara ett vittnesbörd om Gud, den är del av Gud själv. ”Han är substansen i alla ting”. Gud lämnar oss inte ensamma i ensamheten. Den klingar och vibrerar av hans närvaro. Av honom själv.
Elisabeth av Treenigheten föds som Elisabeth Catez den 18 juli 1880 i Bourges i Frankrike. Redan som tioåring uttrycker Elisabeth sin kärlek till Gud och kan inte fatta ”hur man kunde ge sitt hjärta till någon annan.” När hon är fjorton år avlägger hon ett löfte om evig jungfrulighet.
När hon är tjugotre år avlägger Elisabeth sina eviga löften som karmelitnunna. Det är genom hennes många brev, som snarare är en förlängning av hennes böner, som vi kan lära känna henne. Priorinnan förstår också att breven avslöjar Elisabeths andliga utveckling och ser hennes brevskrivande som en del av hennes apostoliska gärning, trots att tillgången på brevpapper var starkt begränsad.
Boken är tunn, åttio sidor, men tät och med utförliga litteraturhänvisningar. I sitt personliga tilltal lyckas författaren förmedla en engagerad och fördjupad förståelse av vad ensamhet kan vara och hur ensamheten kan öppna vägen till Gud.
Elisabet Finné