Elise Lindqvist & Ruth Nordström, Libris förlag, 2022
Jag har det plågsamma privilegiet att spela på samma planhalva som Elise Lindqvist (Sveriges moder Teresa, enligt påve Fransiskus). Nåja, heligheten delar jag kanske inte, men väl hennes erfarenhet av sexuellt våld och utsatthet. Vi är inte ensamma på planen, var tredje kvinna har någon gång varit här, enligt siffror från FN (UN Women), citerade i boken. Och det är hemmet som är den farligaste platsen för kvinnor, enligt FN.
Mod att resa sig handlar om oss, var tredje kvinna, och det gör ont att läsa om all den smärta som så många lever med och under de fallerade skyddsnäten. De har namn som Janina, Sigrid, Sandra, Noahs mamma, de kan vara flyktingar eller utförsäkrade undersköterskor – de är som vem som helst av oss. Som du och jag plus förtvivlade omständigheter.
Men boken handlar också om Ruth Nordström som tillhör dem som inte tittar bort, hänvisar till andra eller tycker att ”de får skylla sig själva”. Ruth har ett gediget CV som jurist och förkämpe för de utsatta och det är fascinerande att läsa om hur hon och Elise samarbetar. Elise, den varma ”morsan”, före detta utsatt och prostituerad, och juristen med unikt rättspatos och deras fredagskvällar på Malmskillnadsgatan, gratis juristjour och fika, stöd och förnödenheter till utsatta som kommer till S:t Clara kyrka i Stockholm.
Boken gör ont att läsa, men den är på samma gång så hoppfull. Elises egen historia är fylld av utsatthet och samtidigt kamp och styrka, och boken flätar finurligt in flera kvinnoöden – som delar samma erfarenheter – och man lägger ifrån sig boken med torkade tårar och, faktiskt, ett ”jävlar anamma”. Elise avslutar boken med att säga att visst behöver kristenheten be för alla dessa människor, men framför allt, ”kom tillbaka när ni gjort något åt eländet”.
Carolina Olsson
