Capilla Musical de la Iglesia Nacional de España de Roma. dir. Alessandro Quarta. Brilliantclassics 96164
För drygt fyrahundra år sedan – 25 september 1619 – dog den spanske sångaren och kompositören Francisco Soto de Langa i Rom. Han efterlämnade flera samlingar av laude spirituali, andliga sånger i folklig stil, att sjungas av församlingar eller gillen, med eller utan instrumentalt ackompanjemang. Skrivna på italienska eller spanska, i motsats till det högstämda latinet i de subtila hymnerna och motetterna hos Palestrina och hans gelikar vid det påvliga hovet.
Andlig folkmusik, om man så vill, rytmisk och synkoperad ibland, inåtvänd och ljuv ibland, med texter som hyllar det nyfödda Jesusbarnet eller Gudsmodern, ber om Guds förlåtelse eller ett gott hjärta, tackar för livets goda och hoppet om saligheten. Här ryms ungefär allt som den kristna kan vilja framföra.
Med liv och lust, understödd av en hel barockensemble med stråkar och luta, harpa, slagverk och orgel, sjunger Capilla Musical de la Iglesia Nacional Española de Roma en bukett av Sotos vackra, mustiga, melankoliska, dansanta andliga sånger. Livfullt och med temperament varieras texter och stämningar och ger ett eko av vad som sjöngs i kapell och andra kyrkliga lokaler i Rom omkring år 1600.
Padre Soto – ty han blev prästvigd – föddes 1535 i den spanska provinsen Soria. 1562 var han i Rom och blev sångare i Sixtinska kapellets kör. Där fortsatte han i 49 år. Han mötte och samarbetade med Filippo Neri i dennes Oratorium, och där tillkom många av hans laudi, till gagn för oratorianprästerna i deras församlingssjälavård.
Där hör hans sånger hemma – i den folkliga miljön och själavården bland de fattiga och det enkla folket. De kunde hans melodier och texter och kunde stampa takten och dansa till dem, eller bara försjunka i fromhet och betraktelse. Religiös musik som heter duga!
Kaj Engelhart
