Pärt: Berliner Messe, Poulenc: Stabat mater, Stravisky: Psalmsymfonin, Bayerska radions kör och orklester, dir. Mariss Jansons (BR Klassik 900201)
När tyska katoliker firade sin Katholikentag 1990 hade den estniske tonsättaren Arvo Pärt fått uppdraget att skriva en mässa. Den blev helt i Pärts typiska stil: med sparsamma medel, återhållsamma effekter, långsamt tempo och utan yttre publikfriande inslag. Pärts personliga anspråkslöshet och speciella stränghet lyser genom Berliner Messe, som är skriven för kör och stråkorkester.
Det finns en arkaisk ton som för tanken till medeltidsmusik, ett slags asketism i melodi och tonalitet som gör verket både lättillgängligt och svårupplevt. Innerligheten och allvaret dominerar, och kanske har just det så länge fascinerat Pärts vänner.
Poulenc däremot, med sin ofta galanta, moderna, lite glittriga stil står för en annan musikgenre. Ändå är hans Stabat mater för sopran, kör och orkester ett allvarligt verk som återspeglar hans aktuella deprimerade tillstånd: ett avvisat frieri och en vän som förolyckats gjorde att Poulenc besinnade sig på sin katolska barndomstro och i stället för ett requiem för vännen skrev ett Stabat mater. Mot Pärts asketism står Poulencs känslosamma, melodiska och harmoniglada romantism som inte skyr några effekter. En dramatisk tolkning av den medeltida mariahymnen.
Stravinsky, rysk exilkompositör, avslutade 1930 sin tredelade Psalmsymfoni för kör och orkester till psaltarpsalmerna 39, 40 och 150, i sin kraftfulla, individuella stil som han ville kontrastera mot andra tonsättares lyrisk-sentimentala versioner. Han hade återvänt till sin ortodoxa tro och lämnat något av sin markerade individualism. Modernism – ja, men i en tämjd variant som till och med anknyter till klassiska former som preludium, allegro och fuga.
Bayerska radions nyutgåva är en fin inspelning med hög kvalitet med radions egen kör och orkester under den lettiske dirigenten Mariss Jansons från konserter i München under tidigt 2000-tal.
Kaj Engelhart
