Vol VII i Svenskt Patristiskt Biblioteks skriftserie, Artos, 2021
Titeln är kanske avskräckande i dess torra akademiska form, men boken är en guldgruva för alla som har en djup relation till Guds Moder. Tord Fornbergs inledande kapitel är en förträfflig nyckel till de texter som presenteras. Han redogör för hur kyrkofäderna och koncilierna behandlade mariologin och hur kulten vuxit fram till konciliet i Efesos (431). Fromheten speglar tidigt Marias betydelse. ”Den äldsta kända bönen som direkt adresserar Maria, Sub tuum praesidium, är en bön till Maria och inte bara en vädjan om hennes förbön. Det är tydligt att fromhetslivet inte alltid har gått hand i hand med dogmatiken, utan stundom gått längre än denna.”
När exegeter (eller arkeologer) i vårt land ifrågasätter Lukasevangeliets berättelse om Jesu födelse, har man ett exempel på hur betänkligt det är att ensidigt låsa sig vid bibeltexten. Traditionen från kyrkofäderna bara bekräftar berättelsen hos Lukas. Gregorios av Nyssa ägnar stort utrymme åt omständigheterna kring Jesu födelse, krubban, djuren i grottan och Marias renhet. I Jakobs Protevangelium från senare delen av 100-talet talas det om ”grottan” där barnet låg.
Hieronymos nedsabling av en viss Helvidius, som ifrågasatt Marias kroppsliga orördhet, är nöjsam läsning! ”… därför säger jag i förväg att ditt okvädande kommer att lända mig till heder, eftersom du har dragit Maria i smutsen med samma ord som du sårat mig med. Herrens tjänare och Herrens moder har fått känna på samma gemena vältalighet.”
Hymndiktningen i Bysans hade en nästan pedagogisk uppgift. ”Romanos Melodens (ca 485–560) sånger spelade en oerhört viktig roll i att göra Guds Moder till en levande gestalt i den allmänna kristna föreställningen och berättarkulturen”, skriver Thomas Arentzen angående Melodens julhymn. Var och en av de arton verserna slutar med utropet ”Du högt benådade!” Jag kan bara rekommendera boken.
Sven Heilo
