Bibelsällskapets pilotöversättning av Markusevangeliet, Filipperbrevet och Första Johannesbrevet
Bibelsällskapets förlag, 2021
Den svenska översättning av Nya testamentet (NT) som används i katolska gudstjänster och hos de flesta andra kristna samfund i landet blev färdig 1981. Troligen var det sista gången som vi fick en officiell, i statlig regi utförd, översättning. Under de fyrtio år som gått har flera nya översättningar tillkommit på privata initiativ. Sedan några år arbetar även det ekumeniska Svenska Bibelsällskapet med en nyöversättning. Projektet har hittills resulterat i en provöversättning av Lukasevangeliet 9–19 och Galaterbrevet (utkom 2015) och i den nya så kallade pilotöversättningen av Markusevangeliet, Filipperbrevet och Första Johannesbrevet. Planen är att hela nt ska vara färdigt 2026, lagom till 500-årsjubileet av den första fullständiga svenska NT-översättningen.
Varför menar man då att det behövs en ny översättning? Ett skäl som har angetts är förändringar i svenska språket. I pilotöversättningen skriver man till exempel ”ska” och ”sa” i stället för ”skall” och ”sade”, som ansågs vara de korrekta formerna i skriftspråket 1981. Men som helhet ger pilotöversättningens språkbruk inte intryck av att vara påfallande moderniserat. Tvärtom har den uttalade ambitionen att lägga sig något närmare formuleringarna i den grekiska grundtexten rätt ofta resulterat i ett mer högtidligt och ålderdomligt språk – jämför till exempel pilotöversättningens ”Om någon … tillsluter sitt inre” med 1981 års ”Om någon … stänger sitt hjärta” (1 Joh 3:17). Flera verser är nästan eller helt identiska i de två översättningarna.
På ett område speglar pilotöversättningen en tydlig språkförändring, och det handlar om vad som brukar kallas könsinkluderande språk. Detta är inte så dramatiskt, eller rentav farligt, som man kan få för sig. För fyrtio år sedan uppfattade knappast någon att kvinnor var exkluderade av en formulering som ”Om någon ser sin broder begå en synd som inte är en dödssynd skall han be, och han skall ge liv åt honom” (1 Joh 5:16). Inte heller är det troligt att textens författare tänkte att detta bara gällde manliga troende, men så kan det uppfattas idag. Därför är pilotöversättningens eleganta omformulering motiverad: ”Om vi ser våra syskon begå synd som inte leder till döden, ska vi be och ge liv åt dem”. Den sortens omskrivningar görs på åtskilliga ställen, och det är bra, även om det kanske hade fungerat lika väl att revidera 1981 års översättning på dessa punkter.
Nyöversättningen har också motiverats med att tolkningen av vissa ställen i de nytestamentliga texterna har omvärderats i forskningen. En stor exegetisk debatt har handlat om hur man bör förstå det uttryck som Paulus använder bland annat i Fil 3:9 och som i 1981 års översättning återges med ”tro på Kristus”. Här följer pilotöversättningen en allt vanligare tolkning bland forskarna när man i stället skriver ”Kristi trohet”. Samtidigt förklarar man på ett föredömligt sätt i en fotnot att den mer traditionella översättningen trots allt är möjlig.
Några översättningsval är ganska vågade, eftersom de lär få konsekvenser när de resterande tjugotvå nytestamentliga skrifterna ska översättas. Där vi är vana vid att Paulus talar om ”lagen” står det i pilotöversättningen ”Torah” (Fil 3:5, 9), vilket förtydligar att det handlar om hela Guds uppenbarelse till Israels folk. Det är sakligt helt korrekt och fungerar utmärkt i Filipperbrevet, men hur ska det gå när man kommer till Romarbrevet 7, där Paulus nästan verkar leka med ordet ”lag” och dess olika betydelser? När Jesus börjar sin verksamhet i Galileen säger han inte längre ”Omvänd er och tro på budskapet”, utan ”Ändra ert sätt att tänka och var trogna mot evangeliet” (Mark 1:15). Enligt en fotnot i pilotöversättningen har det första verbet betydelsen ”ändra ert sätt att tänka”, ”ändra inställning”. Här har man nog förbisett att många antika judiska texter använder samma verb för att beskriva botgöring och omvändelse. Nog blir det underligt om Matt 11:21 så småningom ska översättas som om Tyros och Sidon skulle ha ”ändrat sitt sätt att tänka i säck och aska”?
Det är ett stort projekt att översätta hela NT på ett genomtänkt sätt. För Bibelsällskapets översättare återstår fortfarande många av de mest komplicerade nytestamentliga texterna. Frågan är om fem år är tillräckligt för att slutföra arbetet och att leverera en produkt som når upp till samma nivå som 1981 års översättning, vilken enligt min mening håller att användas länge än.
Tobias Hägerland
docent i Nya testamentets exegetik
