Artos, 2021
Evangelisk katolicitet är ett begrepp som Nathan Söderblom en gång förde in i förståelsen av kyrkan. Arvet från reformationen – eller som Söderblom sa: den stora kyrkoförbättringen – och de katolska rötterna utgör en enhetlig rikedom. Denna antologi innehåller tjugo bidrag av fjorton författare. De flesta är präster. Två seniorbiskopar medverkar och två bidrag är skrivna av professor Sven-Erik Brodd, som för fyrtio år sedan skrev en avhandling med titeln Evangelisk katolicitet.
Bidragen delar en samsyn på vad Svenska kyrkan borde vara: en del av den världsvida kristenheten, rotad i katolsk tradition och med betoning på evangeliet om Jesus Kristus. Under de hundra år som gått sedan Söderbloms dagar har Svenska kyrkan i hög grad tillskansat sig rikedomar ur den stora katolska traditionen. Både ur den nutida och ur kyrkans historia. Ett synligt resultat är den handbok som utkom i mitten av 1980-talet.
Författarna är ense om att begreppet evangelisk katolicitet är en ideal framställning av den svenska kyrkans självförståelse. Men genom boken finns en dov vrede över de populistiska självutnämnda modeteologer och det partipolitiska tvångstyre som plågar Svenska kyrkan. När man läser boken förstår man att den senare formen av kyrka är dömd att dö.
Bokens redaktör Berth Löndahl skriver att den yttersta orsaken till bokens tillkomst är längtan efter enhet. Den sekellånga reflektionen över kyrkans evangeliska katolicitet, och gestaltandet av den i gudstjänstlivet, har fört Svenska kyrkan närmare denna enhet. Det är glädjande.
Samtidigt är det efter läsningen klarare vad som fattas: Petrusämbetet. Från katolskt håll framhålls Petrusämbetet som enhetens slutliga tecken, trots att man vet att det är en stötesten för många. Men nu är tiden inne att begrunda Petrusämbetet. Måtte vi med den helige Andes hjälp göra det med ödmjukhet, lyhördhet och lydnad. Vi längtar efter enheten.
Bo Brander
