En av Europas stora musikskatter finns i Sverige: Dübensamlingen i Uppsala universitetsbibliotek. Tvåtusen mestadels kyrkomusikaliska kompositioner i 30 000 handskrivna notblad från 1600-talet, samlade av hovkapellmästaren Gustav Düben den äldre i Stockholm. Här finns det mesta och bästa av vad som sjöngs och spelades i norra Europa, men också gott om italienska och franska verk.
Ett av de stora namnen är Dietrich Buxtehude, ”verkmästare” och musikchef i Lübeck och organist vid den berömda Mariakyrkan. Hans berömmelse lockade både Bach och Händel att komma och lyssna, och med sin delvis improviserande instrumental- och orgelmusik är han originell förnyare. Men utan Dübensamlingen vore han nästan okänd – det mesta av hans verk är bevarade just i Uppsala.
Han skrev också en lång rad kantater med religiösa texter på latin och tyska, för användning i den protestantiska gudstjänsten i Sankt Marien och vid offentliga konserter. De senaste åren har många av dem kommit ut på CD, nu senast med ensemblen La Rêveuse, med verk både av Buxtehude och några av hans kolleger som också är representerade i samlingen: Franz Tunder, som var Buxtehudes företrädare i Lübeck, eller Christian Geist, tysk musiker som verkade i Stockholm under Karl XI.
Geist hamnade senare i Göteborg och Köpenhamn. Hans stil är påverkad av italienare som Carissimi och Graziani, som båda var verksamma hos jesuiterna i Rom. Impulserna från söder nådde även Östersjöområdet och förenades med inhemsk tradition. Den nya CD:n ger smakprov på hur olika kyrkomusiktraditioner samexisterar, till exempel i Buxtehudes latinska Dixit Dominus och Sicut Moses, och den fromma innerlighet som odlas musikaliskt på både katolskt och lutherskt håll.
Kaj Engelhart
