Jes 55:6–9; Fil 1:20c–24, 27a; Matt 20:1–16
”Mina planer är inte era planer och era vägar inte mina vägar.” Dessa ord från profeten Jesaja kan väl sammanfatta det intryck man får när man läser dagens evangelium. Jesus berättar en liknelse om himmelriket, som liknas vid en vingård där ägaren anlitar daglönare att arbeta. Han anställer dem vid olika tider under dagen: några tidigt på morgonen, andra några timmar senare, ytterligare andra under dagens lopp och till sist några bara en timme innan arbetsdagen skulle ta slut. När dagen är över ger ägaren samma lön till alla arbetarna, oavsett hur länge de har arbetat i vingården.
Vår första reaktion kan vara att uppfatta detta som orättvist. Några har arbetat kanske tolv timmar, medan andra bara har arbetat en timme. Men ägaren svarar att de första arbetarna fick den lön de hade kommit överens om, medan han av sin godhet valde att ge samma belopp även till de andra. Att få komma till himmelriket är ingen tävling och ingen belöning som man kan göra anspråk på genom egna förtjänster.
Denna dag, om den inte hade infallit på en söndag, skulle kyrkan ha firat de koreanska martyrerna. Det unika med kyrkan i Korea är att den inte grundades av missionärer, utan av lärda män i Joseon som studerade nya filosofiska strömningar. De fascinerades av den kristna läran om alla människors lika värde – att det inte spelar någon roll om man är rik eller fattig, högt eller lågt uppsatt i samhället. Alla är barn till samme Gud och alla är älskade av honom.
Detsamma gäller tron: oavsett om man länge har kämpat för att växa i dygden eller om man först sent i livet kommer till omvändelse, är alla kallade till samma dagslön – himmelriket.
p Henrik-Maria av de Heliga Hjärtana Duenas OCD
