Apg 6:1–7; 1 Pet 2:4–9; Joh 14:1–12
I första läsningen hör vi hur några i den första kristna församlingen klagade på apostlarna. De kände sig försummade vid den dagliga utspisningen. Vad handlade det om? Apostlarna tog emot gåvor som användes till underhåll av församlingens många fattiga. Tydligen fick de själva också organisera utdelningen av understöd. Situationen var allvarlig och kunde leda till splittring av församlingen. Vad gjorde då apostlarna? De lyssnade på dem som hade klagat och förstod problemet. De föreslog att uppgiften skulle delegeras till andra. Församlingen fick välja ut lämpliga kandidater. Sju personer presenterades för apostlarna, alla från den klagande gruppen. Och apostlarna godkände dem och gav de utsedda uppdraget. Det var inte bara klokt och moget utan också modigt av apostlarna. De tog stora risker.
Det händer att vi klagar på det ena eller det andra i församlingen, på kyrkoherden eller på andra personer. Ofta bakom ryggen, som är så bekvämt och inte leder till något. Det är lätt att kritisera, se fel hos andra. Det är en stor frestelse som kan orsaka onödiga konflikter, som får negativa konsekvenser på församlingslivet. Ser du något som du tycker är ett problem så våga berätta om det saken gäller. Kom också med konstruktiva tankar, förslag på lösningar och förbättringar. Och gör det på rätt sätt, i rätt tid. Oftast handlar det om problem av praktiska slag. Det går att lösa alla problem utan att angripa andra, knota eller klaga.
f. Kristoffer Wrona
