1 Sam 16:1b, 6–7, 10–13a; Ef 5:8–14; Joh 9:1–41
Denna söndag bär glädjens ljus mitt i botens tid. Läsningarna talar om att se – inte bara med ögonen utan med hjärtat. Gud väljer David och ser inte till det yttre utan till människans inre. Hans blick går bortom mänskliga kriterier och fördomar. Värdet hos en människa föds i ett hjärta förankrat i Gud.
Psaltarpsalmen (Ps 23) visar Herren som den gode herden som leder oss även genom mörkrets dalar. Ett liv med Gud betyder inte frånvaro av svårigheter, utan vissheten om att vi aldrig är ensamma.
När Jesus botar mannen som varit blind från födseln får undret en andlig dimension. Den djupaste blindheten finns i ett hjärta som stänger sig för ljuset. Kristus uppenbarar sig som världens ljus, som skingrar inte bara ögonens mörker utan också samvetets.
”Tron är ett ljus som upplyser hela människans väg, eftersom den kommer från den uppståndne Kristus och gör det möjligt att se bortom mörkret” (påven Franciskus).
f. Wojciech Knutelski
