Apg 6:8–10; 7:54–60; Matt 10:17–22
Helige Stefanos påminner oss om vad det innebär att vara människa. Han vigdes tillsammans med sex andra män för att avlasta apostlarna. Stefanos var en vis predikant, vilket ledde till stridigheter med judarna, som anklagade honom för hädelse. Stefanos fick stå till svars inför Stora rådet och höll ett tal där han nästan skällde ut rådmännen. Han blev dömd till döden och stenades. Han dog för sin tros skull och blev kyrkans förste martyr, bara några år efter Jesu död.
Vi lever i ett samhälle i vilket det visserligen finns förvånansvärt mycket intresse för vår kyrka, men i övrigt är mycket fientlig mot all religiositet. Vi skall inte vara rädda för att missionera, allt efter det mod vi har och med förtröstan på att den helige Ande lägger orden i vår mun. När vi blir ansatta kan vi ödmjukt svara med Herrens ord: ”Herre, förlåt dem, de vet inte vad de gör.” Vad vet vi om de avsikter Herren har för våra fiender? Augustinus säger att det är tack vare Stefanos som Saul, som var med vid stenandet, senare omvände sig och då kallades Paulus.
diakon Daniel Pauchard
