Jes 52:7–10; Heb 1:1–6; Joh 1:1–18
Psalmisten uppmanar oss i dag att sjunga en ny sång, ty Herren har gjort under (Ps 98). Vi kan bara instämma; något stort hände i Betlehem – en obetydlig ort i det romerska samväldet. Men Betlehem var också kung Davids stad. David som besegrade Goliat; som Gud kallade till att bli kung över Israel. Det är i hans ätt som profeten Jesaja förkunnar att en son skall födas av en ung kvinna och att hon skall ge honom namnet Immanuel, som betyder Gud med oss (Jes 7:14).
På samma sätt inleder helige Augustinus en predikan med orden: Vakna, o människa, för din skull har Gud blivit människa. Du vore död för evig tid om han inte fötts i tiden.
När man ser ett nyfött barn undrar man oundvikligen vad det skall bli av barnet i framtiden. Marias barn växte upp och togs emot av vissa – men långt ifrån alla – hade lärjungar och utsåg Petrus till kyrkans överhuvud, gav sitt liv för oss, har gett upphov till den världsvida kyrkan. Att få tillhöra denna kyrkliga gemenskap, med all sin kulturella, andliga rikedom och andliga auktoritet och som ibland är allt för mänsklig, ger just den känsla av tillhörighet som är så viktig för att livet ska kännas meningsfullt.
Augustinus ord klingar i mitt inre: ”Vakna o, människa!” Kristus han som är livet är värd all lovprisning.
diakon Daniel Pauchard
