Jes 62:1–5; Apg 13:16–17, 22–25; Matt 1:1–25
En gammal judisk legend berättar att Gud vid tidens begynnelse samlade alla änglar vid sin tron och förkunnade att han hade för avsikt att skapa människan. Det blev mycket tyst i salen.
Rättvisans ängel tog då till orda. ”Skapa inte människan! Hon kommer att göra alla slags onda gärningar mot sin nästa. Hon kommer att visa sig vara orättfärdig, grym och orsaka krig och förödelse.”
Sanningens ängel hade också något att säga. ”Skapa inte människan! Hon kommer att ljuga både inför sin nästa och inför dig och visa sig vara svekfull och lögnaktig.”
När helighetens ängel talade lyssnade alla med respekt. ”Skapa inte människan! Hon kommer att vanhelga dig och vara ovarsam med allt som är heligt. Till och med livet kommer hon att vanhelga.”
Efter en lång stund, ställde sig ytterligare en ängel upp. Den såg obetydlig ut och fick tränga sig fram så att Gud verkligen skulle höra. Det var nådens ängel. ”O, Himmelske Fader, skapa människan! När hon syndar och viker av från den sanna och heliga vägen ska jag finnas vid hennes sida. Jag ska tala kärleksfulla ord till henne och leda henne tillbaka till dig, Fader.”
Gud meddelade, till alla änglars förvåning, att han skulle skapa människan. Gudsriket kan inte finnas utan något så värdefullt som människan. Det är bara då som Guds kärlek blir fullkomlig. Gud skapade människan till sin avbild (1 Mos 1:27).
Så långt den judiska berättelsen. Som kristna tror vi på en fortsättning: Gud litade säkert på nådens ängel, men han sände också sin egen Son, som likt en herde skulle föra alla människor som vill till Fadern. Jesus kom för att ta hela mänskligheten i sin hand och tala kärleksfulla ord till oss: ”Älska varandra så som jag har älskat er” (Joh 15:11). Han vill inget hellre än att leda alla till Fadern och ge oss fred, genom att vara intimt förenade med oss i våra hjärtan och i det heliga sakramentet – trots allt ont vi har ställt till med.
När vi ser barnet i krubban kan vi inget annat än att, tillsammans med hela den kyrkliga gemenskapen, tacka Gud och lovsjunga vår Herre för denna gåva.
diakon Daniel Pauchard
