Jes 35:1–6a, 10; Jak 5:7–10; Matt 11:2–11
Glädjen, menar Thomas av Aquino, är fridens utstrålning och friden är ordningens lugn och ordning i våra liv får vi när vi märker att vi utgår från Gud, att vi är ämnade att upptas i den stora glädjen hos Gud och att Gud är med oss, vart vi än går. I gemenskapen med Gud, Gud som är här, kan vår inre öken blomma, glädjas och fröjda sig med härlighetens glans. I mötet med Frälsaren kan vi likt Johannes Döparen som snart skulle födas ur moderlivet ta ett glädjeskutt från ett jordiskt liv fyllt av Guds kärlek till Guds himmelska kärleks boningar.
Inför denna härlighets närvaro, vad är då min nästas besvärliga bemötande eller min egen klagan? Vad har det för betydelse inför den milde och barmhärtige Domarens segrande kärlek?
När Johannes i ödmjukhet ställer frågan, som förmodligen flera andra har ställt till Johannes, ”Är du den som ska komma eller väntar vi på någon annan?”, svarar Jesus med att hänvisa till de ord, gärningar och framför allt den glädje som han sprider till de människor som omger och möter honom.
Jesus förklarar att denna glädje inte kommer av pengar, fina kläder, stor makt eller idel njutningar utan av en glädje förenlig med de evangeliska råden. Det är en glädje som övergår glädjen i det profetiska vittnesbördet om vad det innebär att vara en sann och autentisk människa: nämligen den himmelska glädjen. Förvissade om Frälsaren och att Jesus bereder plats för oss kan vi hoppas och glädjas åt att vi helt blir delaktiga i Guds himmelrike.
f. Matteus Collvin
