Dieterich Buxtehude; Göteborg Baroque; dir. Magnus Kjellson; Proprius PRCD 2095
1600-talets senare del var en tid av pietistisk fromhet. Trettioåriga krigets lidanden och utarmning av folket följdes av en inåtvänd känsla för botgöring och religiös meditation, som också speglas i tidens musikskapande. Både katolsk och luthersk andlig musik får impulser från Italien, inte minst Rom, där en ny sorts känslosam och expressiv stil tagit form.
I Lübeck skapar Dieterich Buxtehude (1637–1707) kyrklig musik åt stadens råd och borgare. Ett av hans främsta verk är Membra Jesu nostri, en svit av sju kantater som mediterar över den lidande Jesus på korset i betraktelser över delar av hans heliga kropp: fötterna, knäna, händerna, sidan, bröstet, hjärtat och ansiktet.
Solister, kör och en stråkensemble med violiner och gambor avlöser varandra i en serie mystika medeltida texter kallade Oratio rhytmica, sju poem som går tillbaka på cisterciensmunken Arnulf av Leuwen och ofta bearbetats. Varje kantat präglas av en specifik stämning med mjuka och känslosamma harmonier, avsiktligt hållna för att låta lyssnaren komma nära Jesu frälsande lidande i inre hängivenhet och kärlek.
Buxtehude skänkte verket till sin stockholmske vän och kollega Gustav Düben (1628–1690) med en högtidlig dedikation: ”… till den förträfflige Gustav Düben, hovkapellmästare hos den ärorike kungen av Sverige, min allra ädlaste vän, med stor respekt”. Därmed fick Düben ta emot ett av den nordiska barockens mest finstämda, gripande musikverk som troligen uppfördes under passionstiden inför hovet i Tyska kyrkan i Stockholm där Düben var organist.
Membra Jesu nostri ingår i den så kallade Dübensamlingen i Uppsala, med det mesta av Buxtehudes verk. Göteborg Baroque ger en ljuvlig tolkning på en ny CD under sin ledare Magnus Kjelsson.
Kaj Engelhart
