Martin Buber; översättning: Andreas Ekvall; förord av K.G. Hammar; Polaris, 2024
Den judiske filosofen Martin Buber föddes i Wien 1878 och avled i Jerusalem 1965. Som sionist förespråkade han en binationell stat med både judar och araber. Som professor var han verksam som religionsvetare och socialfilosof. Men det är som religionspsykolog han mest blivit känd.
När FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld omkom 1961 höll han på att översätta Bubers bok Jag och du till svenska. Arbetet fullföljdes sedan av andra och efter ett par år kom skriften för första gången ut på svenska. Nu har en ny översättning kommit.
Ich und Du gavs ursprungligen ut på tyska 1923 och kompletterades senare med ett efterord. Enligt Buber uppstår vårt ”jag” i mötet med andra. ”I begynnelsen var relationen”, säger han med parafras på Johannesevangeliet. Man kan förhålla sig till Gud, andra människor men även till växter – antingen som ett ”det” eller som ett ”du”.
När vi möter någon som ett du uppstår en spontan och genuin kontakt. Men när vi börjar analysera densamma förvandlas han eller hon till ett det. Båda perspektiven är dock nödvändiga när vi ska orientera oss i tillvaron. Ordet ”du” är för Buber mycket mer intimt än det kan verka. I Tyskland säger man nämligen inte du till andra än de allra närmaste. På 1920-talet gjorde man inte heller det i Sverige.
Ibland kan Bubers tankar likna humanistiska psykologers eller new age-författares. Men likheten är närmast skenbar. Buber är mycket djupare än så. Guds existens är något han helt tar för givet. Att möta Gud är att möta hela ”alltets du”. Men när vi bekänner oss till en viss religion reducerar vi samtidigt Gud till ett det.
För den som vill veta mer rekommenderas Joachim Israels bok Martin Buber: Dialogfilosof och sionist från 1992 (ny upplaga på bokförlaget Korpen 2018).
Ingemar Andersson
