I slutet av 2023 släppte den amerikanska popstjärnan Sabrina Carpenter videon för sin sång Feather. Carpenter har på sig en ultrakort, svart klänning med slöja och dansar provokativt framför likkistor, en av dem märkt R.I.P. Bitch. I jämförelse med hennes andra framträdanden var detta dock relativt tamt. Problemet var inte så mycket vad hon gjorde utan var det hade spelats in: i Jungfru Maria uppenbarelses katolska kyrka i stadsdelen Brooklyn i New York.
Reaktionerna när videon släppts kom snabbt, framför allt från stiftet Brooklyn där biskop Robert Brennan var ”förfärad över vad som filmats i kyrkan”. Då han såg inspelningen som en skändning firade han en ”försoningsmässa” i församlingen för att ”upprätta kyrkans helighet och reparera skadan”.
Det är inte första gången katolska kyrkan har kommit med en snabb tillrättavisning mot hädelser i musik eller konst, även bland sina egna. År 2020 anklagades David Haas, välkänd kompositör till engelskspråkiga liturgiska sånger som sjungs i hela världen, för sexuella trakasserier och övergrepp mot tiotals kvinnor under en tidsperiod på fyrtio år. Efter att anklagelserna kommit fram, vilket fick Haas att offentligt be om ursäkt, slutade stift och kyrkor i hela USA att spela hans musik, och hans sånger togs bort från framtida upplagor av psalmböcker.
Detta är bara två exempel på snabbt agerande för att reparera skador från någon som agerat syndigt, blasfemiskt eller hädiskt. Det finns dock ett pågående fall som kan anses vara än mer flagrant, men som mött varierande grader av respons från den universella kyrkan.
Helig konst, profant agerande
Redemtoris Mater-kapellet i Vatikanen, Mariahelgedomarna i Lourdes och Padre Pios krypta i Pietrelcina är tre platser utsmyckade med mosaiker och väggmålningar skapade av den slovenske prästen och konstnären Marko Rupnik. Hans distinkta stil med Kristus, jungfru Maria, helgon och änglar med stora ögon och långa ansikten, som en modern tvist på klassiska ikoner, finns på nästan alla stora, katolska pilgrimsorter. Han har även grundat och lett Centro Aletti i Rom, en konstnärlig kommunitet som producerat många av de mosaiker i Rupniks distinkta stil som dekorerar kyrkor över hela världen. Han har varit uppburen i Vatikanen; vid det extraordinära jubelåret 2016 var det Rupnik som utsågs till att ta fram logotypen. Dock kraschade den slovenske jesuitens rykte totalt i december 2022, när media rapporterade att han anklagats för andliga och sexuella övergrepp på medlemmar i en kvinnlig orden under tidigt 1990-tal.
Efter det erkände jesuiterna inte bara att anklagelser hade gjorts; det kom även fram att han helt kort blivit exkommunicerad i maj 2020 för att i en bikt ha gett absolution till en nunna han hade haft sex med. Exkommuniceringen lyftes dock samma månad, efter att han ska ha uttryckt ånger. Därefter avslöjade jesuiterna att det som nu heter Dikasteriet för trosläran valt att inte inleda kyrkorättsligt åtal mot Rupnik eftersom preskriptionstiden hade gått ut. Dessa avslöjanden, där det även framkom att han hade fått fortsätta som präst och konstnär, samt att han hade mött påven 2022, kom lång tid efter att anklagelserna blivit kända inom kyrkan.
I februari 2023 anklagade mer än ett dussin kvinnor och en man Rupnik för sexuella, andliga och psykiska övergrepp. I juni samma år kungjorde jesuiterna ett beslut om att utesluta Rupnik ur orden på grund av ”ihållande vägran att hålla sitt löfte om lydnad” gällande de restriktioner man hade omgärdat honom med, däribland att höra bikt, ge andlig vägledning, lämna Rom, fira offentliga mässor samt arbeta konstnärligt.
Rättvisa i långsam takt
Trots allt detta kungjorde Rupniks hemstift Koper i hemlandet Slovenien senare samma år att man inkardinerat honom. När stiftet i oktober 2023 bekräftade att han varit verksam där sedan augusti, kungjorde Vatikanen att påven Franciskus lyft preskriptionstiden och att en kyrkorättslig förundersökning och eventuellt åtal därför kunde påbörjas.
Men inget hördes från Dikasteriet för trosläran angående fallet under 2023 och 2024. Kraven på att ta bort Rupniks konst blev alltmer högljudda, även från dem bland hans offer som i februari 2024 gick ut offentligt med att hans konst var en smärtsam påminnelse om det de varit med om. Ett av offren, syster Samuelle, berättade att han förgripit sig på henne medan de bägge arbetat på en av hans mosaiker.
Ilska från kyrkans folk
Det som väckte verklig ilska hos många inom kyrkan var dock ett uttalande från Paolo Ruffini, prefekt för Vatikanens dikasteri för kommunikation, när han svarade på frågor från katolska journalister under en katolsk mediekonferens i Atlanta i juni 2024. Vatican News, som ingår i Ruffinis ansvarsområde, hade då fått stark kritik för att man fortsatt använda Rupniks konstverk på webbsidan, trots att många av hans offer hade bett om att de skulle tas bort. I sitt svar till journalisterna sa Ruffini att ”ta bort, radera, förstöra konst har aldrig varit ett bra val” och att det inte skulle vara ”en kristen respons”.
”Vi talar inte om övergrepp på minderåriga. Vi talar om något vi inte vet något om”, sade Ruffini bland annat, trots att anklagelserna bedömts som trovärdiga redan 2018. Ruffini frågade: ”Tror ni att jag kommer att stå närmare offren, om jag tar bort en bild av ett konstverk från vår webbsida?” När han fick ett jakande svar, var hans slutsats: ”Jag tycker ni har fel.”
En månad senare uttalade Centro Aletti, det konstcentrum Rupnik grundat, att man såg ropen på att ta bort fader Rupniks konstverk som ”en önskan att förstöra” och ett symptom på ”cancelkultur”.
Ruffinis yttrande resulterade dock i respons från kardinal Sean O’Malley i USA, ordförande för påvliga kommissionen för skydd av minderåriga. I ett skriftligt uttalande sade han att ”pastoral klokhet borde förhindra att visa konst på ett sätt som kan antyda antingen att man friar någon eller utgöra ett subtilt försvar” av dem som anklagats för övergrepp, ”eller indikera likgiltighet inför smärtan och lidandet hos så många offer […] Påven Franciskus har vädjat till oss att vara finkänsliga och solidariska med alla dem som skadats av alla möjliga former av övergrepp. Jag ber er att tänka på det när ni väljer bilder vid publicering av uttalanden, artiklar och reflektioner i de olika kommunikationskanaler vi använder”, skrev han vidare.
Behovet av konsekvent respons
I väntan på den kommande kanoniska rättegången mot Rupnik finns det uppenbara problem med konsekvensen när kyrkan konfronterar hädelse och övergrepp. I vissa fall, som med välsignelsen efter videoinspelningen i kyrkan i Brooklyn eller när man valde bort musik komponerad av en katolik anklagad för sexuella övergrepp och trakasserier, agerar kyrkan till synes snabbt för att korrigera den skada som skett och bidra till läkande. Men när det gäller fallet Rupnik verkar det konstant vara ett steg fram och två steg bak, till och med en viss tvekan, när det gäller att ens överväga att ta bort prästens konst – trots att man skulle kunna säga att konsten är vanhelgad eftersom offren utsattes för övergrepp medan mosaikerna skapades. I detta fall är konsekvens i agerandet avgörande, om kyrkan verkligen önskar konfrontera det oerhörda vanhelgande som övergreppen utgör – hädelse mot Kristi kropp.
Det var vår nyligen avlidne påve Franciskus som sammanfattade det bäst under sin generalaudiens den 22 mars 2023: Att ge vittnesbörd ”kan inte skiljas från konsekvens mellan vad man tror, vad man predikar och hur man lever […] En människa är trovärdig om det råder harmoni mellan vad hon tror och hur hon lever. Många kristna säger bara att de tror, men lever på ett annat sätt … och det är hyckleri.”
Junno Arocho Esteves
frilansande Vatikanreporter
(Översättning : Helena D’Arcy)
