Helgon och vanliga dödliga

Helige Franciskus av Assisi (Foto: Mattias Lindström)

När jag en gång var inlagd på sjukhus frågade en läkare som kommit underfund med att jag var katolsk biskop: ”Vilket är ditt favorithelgon?”. Då svarade jag; ”Jungfru Maria.” ”Ja, det är klart”, svarade han. Också i det sekulariserade Sverige av idag kan man tala om helgon. 

Det finns en allmänmänsklig tilltro till att vi vanliga dödliga kan bli helgon. En hel värld såg att Moder Teresa av Calcutta var ett helgon. Vi katoliker tror att vi alla är kallade att bli heliga. Guds stora gåva till oss är att han vill dela med sig av sin helighet till oss, för egentligen är bara Gud helig i sig själv. Heligheten är hans innersta väsen och kännetecken. Det stora i vår tro är att Gud har blivit människa i Jesus Kristus. I honom har heligheten fått ett mänskligt ansikte. Vi är alla kallade att efterfölja honom, också hans helighet.

Saligprisningarna i evangeliet är en beskrivning av vad det är att vara en helig människa. I grund och botten är Saligprisningarna en spegelbild av vad Jesus själv är. Men detta kan också återspeglas i oss som vill vara hans lärjungar. För att bli heliga måste vi verkligen spegla oss i honom, lyssna på hans ord och se på hans liv, så att vi kan efterfölja honom i ord och handling. Heligheten är samtidigt bara nåd och gåva. Det är ingenting vi kan åstadkomma och uppnå av egen kraft. Gud vill dela med sig av allt som är hans, också av sin helighet och eviga härlighet.

Jorden skulle bli som himlen, om vi alla strävade efter att bli heliga. Om vi alla vore fridsstiftare och renhjärtade skulle världen se annorlunda ut. Helgonen sprider alltid en god anda och atmosfär omkring sig. Därför känner man alltid igen dem och gläder sig över dem. Också idag får vi glädja oss över den helige Franciskus, Guds lille fattige, och över den heliga Birgitta, Guds språkrör i en svår tid. Även de som är längesedan döda fortsätter att sprida sitt budskap till oss idag. De heliga som nu står inför Lammets tron i evigheten manar gott för oss. De är våra himmelska vänner, de trognaste av alla våra vänner. Kyrkan har genom tiderna helgonförklarat vanliga människor av alla de slag för att visa oss att vi alla skulle kunna bli delaktiga av Guds helighet.

I dopet får vi ett litet frö av helighet som sedan kan växa och förvandla oss. Om vi tänkte mer på det skulle vårt liv se annorlunda ut, ja, hela vår värld skulle se mycket annorlunda ut. De heliga påverkar alltid alla omkring sig och sprider Kristi väldoft och godhet. Det finns otaliga okända helgon, som i det fördolda talar väl för världen. Ibland märks de först när de är döda, men det var de som bar upp alla de andra och drog ner Guds nåd över dem.

I eukaristin får vi näring och kraft för att gå helgelsens väg. Vi måste ständigt omvända oss och börja om på nytt. När Jesus kommer till oss i hela sin verklighet i kommunionen får vi ny inspiration att lämna den gamla människan bakom oss och gå vidare i hans fotspår. Den nya människan föds ständigt på nytt i oss genom eukaristin. Därför är det så viktigt att vi infogas mer och mer i det heliga och eukaristiska folk som kyrkan är. Vi blir mer och mer kyrka genom att leva av eukaristin. Vi ”smittas” mer och mer av Guds helighet när vi tar emot den eukaristiske Jesus. Vi infogas i Kristi mystiska kropp och blir fruktbara för kyrkan och för världens frälsning. Vi blir det heliga folk som Gud vill göra oss till. Vi hjälper varandra att tillsammans gå den väg som leder oss allt djupare in i gemenskapen med den Gud som i sig själv är treenig gemenskap. Heligheten blir den livsluft där vi alltid lever och verkar. 

De heliga har låtit sig bli ”smittade” av denna helighet. De skymmer aldrig sikten på Gud. Tvärtom hjälper de oss på otaliga sätt att komma honom närmare. Tänk om vi alla kunde hjälpa varandra på så sätt!

+Anders Arborelius OCD