Björn Fagerberg; Fri tanke förlag, 2024
Pensionerade läkaren och forskaren, 80-årige Björn Fagerberg, närmar sig döden. Han befinner sig, med sina egna ord, i den tredje åldern, som inleds vid pensioneringen. Den kännetecknas av oberoende och självförverkligande och övergår i den fjärde åldern, när individen inte klarar sig själv på grund av skröplighet och sjukdom. Döden närmar sig, och med egna tragiska upplevelser av död i familjen vill han nu undersöka föreställningen om en personlig död som en ny möjlighet att närma sig döden när den inträffar så sent i livet som nu för tiden.
Han beskriver bokens tillblivelse som ett exempel på ”engagerande sysselsättning”, den mest avgörande faktorn för att vara tillfreds efter pensioneringen, en måhända inte helt oväntad insikt. Han ställer ett antal frågor i sökandet efter den personliga döden, om dödsfruktan, om människans inneboende resurser att hantera besked om dödlig diagnos, att vara döende eller överleva hjärtstillestånd, om skillnad i synen på döden idag från förr och hur den moderna sjukvårdens ointresse för den lidande döende förändrats och lett till dagens palliativa vård.
Boken ger en exposé över synen på döden och omhändertagande av döda från jägar-samlartiden fram till i dag. Författaren ger ett antal vackra, väl underbyggda, exempel på ljusa erfarenheter i dödens närhet, nära-döden-upplevelser och dödsbäddssyner. Den palliativa vården beskrivs, övervägande positivt.
Björn Fagerberg är förespråkare av legalisering av dödshjälp och de olika modeller som idag finns världen över beskrivs med argument för och emot. Det bedrövar mig att kunskapen om den hjälp till en god död som den palliativa vården kan ge inte räcker för den som närmar sig döden. Men det är en klart läsvärd bok – även om jag inte får helt klart för mig vad författaren avser med ”en personlig död”.
Mikaela Luthman
