Bilden gör ett starkt intryck: den katolske ärkebiskopen Matthew Ishaya Audu av ärkestiftet Jos i Nigeria hand i hand med företrädare från andra kristna kyrkor och samfund, sida vid sida med över femtusen människor i en protestmarsch mot regeringens passivitet inför det aldrig sinande våldet mot kristna i landet. Protesten genomfördes dagarna efter ett islamistiskt våldsdåd på julafton som lämnade över tvåhundra döda och femton tusen som tvingades fly hals över huvud efter att ha begravt sina döda familjemedlemmar i massgravar – men marschen bortprioriterades helt i svenska mediers nyhetsflöde. Det är ju så mycket annat som händer – som att det snöar på vintern.
Bortprioriterades gjorde även organisationen Open Doors nyligen publicerade årliga lista på de femtio länder där diskriminering och våld mot kristna är som värst (sidan 13). Precis som föregående år var det bara kristen media som valde att berätta om siffrorna, som visar att var sjunde kristen nu förföljs på grund av sin tro.
Andra mediekanaler tyckte uppenbarligen att det fanns mer klick-vänliga nyheter att rapportera om – som tågförseningar.
En världsnyhet veckan före jul blev däremot deklarationen Fiducia supplicans (”I förtroendefull bön”) från Vatikanens dikasterium för trosläran, om icke-liturgiska välsignelser av ”irreguljära par”, det vill säga par som lever tillsammans utan att vara katolskt gifta. Många nyhetsrubriker speglade ett världsligt önsketänkande snarare än själva budskapet i dokumentet. Initialt, tills Vatikanen såg sig tvungen att publicera ett långt klargörande, rådde förvirring följd av en sällan tidigare skådad inomkyrklig turbulens. Många kyrkliga företrädare välkomnade texten. Andra, däribland hela biskopskonferenser, kungjorde att de vägrar implementera den (samtliga biskopskonferenser på den afrikanska kontinenten har i ett gemensamt brev till påven uttryckt markant motstånd mot att välsigna homosexuella par). Åter andra företrädare har gjort sitt bästa för att kommunicera vad som nu gäller, däribland Stockholms katolska stift.
I ovannämnda exempel på förnekelse och förvirring befinner sig lekfolket, som i allt högre grad – tack och lov – förväntas ta ansvar för sin tro och kyrkan. Hennes framtid hänger helt på vår förmåga att föra tron vidare och vara sanna trosvittnen i vardagslivet. Vårt uppdrag måste tas på allvar, och det behöver näring. Näring i form av ett andligt och liturgiskt liv, och näring i form av kunskap och klarhet om tron och kyrkan.
En hjälp till ökad kunskap för stiftets lekfolk är beslutet från stiftsledningen att registrerade katoliker nu kan prenumerera på Katolskt magasin helt utan kostnad. Reaktionerna har varit översvallande och med detta nummer välkomnar vi ett mycket stort antal nya prenumeranter. Vår förhoppning är att erbjudandet om kostnadsfri prenumeration fortsätter att spridas i alla församlingar, kapellförsamlingar och missioner, och här ber vi om hjälp från er läsare att tipsa andra.
Från Km:s håll spänner vi bågen högt för att kunna förvalta stiftsledningens förtroende och leva upp till de förväntningar vi har på oss att vara en balanserad, orädd och relevant källa till såväl nyheter från stiftet och den globala katolska kyrkan, som till reflektion och andlig utveckling. I en samtid där nyheter som berör oss kristna har svårt att nå fram, och inte alltid förmedlas korrekt, vill Km vara en självklar resurs för stiftets medlemmar.
Nästa år blir Km:s hundrade utgivningsår, om man räknar med dess föregångare. Med magasinets andra århundrade runt knuten sätter redaktionen och våra medarbetare full fart, och vi välkomnar läsarkontakt i form av synpunkter, tips och förslag – framför allt från alla er som är nytillkomna prenumeranter. Vi ser fram emot en spännande resa tillsammans!
Helena D’Arcy
chefredaktör
