Den som har öron, han hör! Den som har ögon, han ser!
Det sa en påtagligt rörd påve Franciskus efter att ha deltagit i den 37:e Världsungdomsdagen (ofta kallad VUD:en av svenska katolska ungdomar). Franciskus har deltagit vid tre tidigare Världsungdomsdagar (Rio de Janeiro 2013, Krakow 2016 och Panama 2019), och han påpekade att den i Lissabon var den med flest deltagare och den bäst förberedda.
Världsungdomsdagen i Portugal skulle egentligen ha hållits 2022, men covid19-pandemin sköt den fram ett år. Den 1–6 augusti tog landets huvudstad emot upp till dryga en och en halv miljon unga pilgrimer från världens alla länder.
Påven talade denna gång till en generation unga som hade prövats av en isolerande lock-down, vid en ålder när behovet av att formas i mötet med andra är som störst. Ungdomar som ser det som naturligt och ofta helt tillräckligt att bara umgås via sociala medier, där glimtar av berättelser i form av foton och korta videomeddelanden är det sätt man umgås på. Att resa långt och mötas i verkliga livet hade därför på denna Världsungdomsdag en djupare innebörd än någonsin tidigare i dess trettiofemåriga historia. Därför valde påven, till journalisternas förtret, att frångå de färdigskrivna talen och tala direkt till ungdomarna i korta, spontana tal.
– Jag ville helt enkelt kommunicera, sa påven.
Hjälpsamhet och välvilja
– Kyrkan behöver de unga som jorden behöver vatten, betonade påve Franciskus vid ett av sina möten med de samlade pilgrimerna.
Detta bekräftade de många biskoparna som hade rest med sina unga till Portugal, liksom alla katolska ordenssystrar och -bröder som fanns representerade under dagarna för att stärka ungdomarnas glädje över att låta Gud vara centrum i deras liv.
Kardinal Anders Arborelius var på plats för att leda tre dagars reflektioner för de drygt fyrahundra unga katolikerna från Sverige. Hans ambition var att stärka deras katolska identitet och uppmana dem till att ta ansvar över livets ”husbygge” så att den helige Ande kan ta sin boning i dem. Han påminde dem om deras uppdrag att som kyrka sprida social vänskap.
Och budskapet om vänskap var inte svårt för de unga att ta till sig. I portugisiska medier uttryckte landets säkerhetsmyndigheter sin häpnad över stämningen på Lissabons trånga gator, med över en miljon ungdomar. Den sprudlande glädjen i att mötas, vänskapsbanden som stärktes av tron, trots språkbarriärerna, den spontana hjälpsamheten och välviljan, och den fredliga atmosfären la sig över staden som en kraftfull välsignelse. När påven talade med journalister om mystiken vid Världsungdomsdagarna var det detta han menade. ”Det borde vara förstanyheten på världens alla tidningar”, skrev biskop Erik Varden av Trondheim, efter sin hemkomst från Portugal.
”En annan väg är möjlig”
Men visst fanns prövningar under dagarna. Det var varmt, långa sträckor att gå, nätter på hårda golv och öppna fält. Men glädjen över att vara tillsammans gav hopp till den gamle påvens hjärta, och han kom tillbaka till Vatikanen gladare och ”mer ungdomlig”, än på länge. I sin första audiens efter resan riktade han sina ord till jordens mäktiga:
– Världsungdomsdagarna visade alla att en annan väg är möjlig, en värld med bröder och systrar, där alla folks flaggor vajar tillsammans, bredvid varandra, utan hat, utan rädsla, utan att isolera sig och utan vapen! De ungas budskap var tydligt: kommer ”jordens mäktiga” att lyssna på det, undrar jag? Denna ungdomliga entusiasm som vill ha fred. Det är en liknelse för vår tid, och än idag säger Jesus: ”Den som har öron, han hör! Den som har ögon, han ser!” Låt oss hoppas att hela världen lyssnar på denna världsungdomsdag och ser hur vackra de unga är.
Carlotta Smeds
redaktionschef Vatican News
