Luigi Mezzadri CM. Översättning: Malin Loman OP. Veritas förlag, 2022
I förordet till denna lilla bok om den helige Vincent de Paul uttrycker biskop Anders Arborelius en förhoppning om att åtminstone en läsare ska väckas och bli attraherad av Jesus och hans kärlek ”till den grad att hon vill sprida denna kärlek till de mest behövande”. Jag kan konstatera att Vincent de Paul verkligen utmärker sig i fråga om hängivenhet och heligt allvar. Även om man jämför honom med andra hjältar på trons område. Det är svårt att inte bli berörd av hans liv och den äkthet som utmärker hans fromhet.
Ett bestående arv från den helige Vincent är kongregationen Barmhärtighetsdöttrarna som han grundade 1634. De ägnar sig åt sjukvård och annan omvårdnad av fattiga och finns idag över hela världen. I likhet med sin grundare gör de dock inte alltid så mycket väsen av sig, vilket är en tendens som utmärker de verkligt heliga. Fokus och strålkastarljuset ligger inte på det egna jaget eller de goda gärningarna. Istället är det Gud som får all ära och Gud får också ta ansvar för själva resultatet; människans uppgift är att bedja, arbeta och sedan överlåta sig. Vincent de Paul var till exempel benägen att presentera sig själv som en ”enkel svinbonde” (han var son till en lantbrukare) och han tackade nej till kardinalshatt och andra hedersbetygelser. När svårigheter uppkom på hans väg (och de var många) som exempelvis extrem hungersnöd över stora delar av Frankrike, och han själv drabbades, såg han det som ett tillfälle att öva sig i ännu större tillit. Han blev glad i motgången eftersom han då var tvungen att lita ännu mer på Guds försyn.
Möjligen kan någon läsare känna en slags uppgivenhet efter mötet med denna heliga man. Om det krävs så mycket, vem är då lilla jag och vad tjänar det till att jag försöker? Den som eventuellt känner så kan nog säkert få tröst av den humor och ödmjukhet som också genomsyrar beskrivningarna av Vincent de Paul.
Daniel Berg
