Svante Nordin. Fri tanke förlag, 2022
Framsidan på idéhistorikern Svante Nordins nya bok i serien Filosoferna pryds av namnen på inget mindre än sextionio filosofer. Blickar man snabbt på listan är det vissa som omedelbart sticker ut, även för den filosofiskt oinsatte: Voltaire, känd för sin bitande satir; Descartes, med sin kända aforism ”jag tänker, alltså finns jag”; panteisten Spinoza, som menade att Gud var själva naturen; Locke, som talade om människan som ett oskrivet blad; och Leibniz, som trodde att universum myllrade av pyttesmå medvetna atomer.
Den som har läst på lite mer kommer att känna igen ytterligare namn: Baumgarten, som påbörjade den filosofiska grenen estetiken – reflektionen över konsten och det sköna; Vico, känd för sina spekulationer om historien och nationers uppgång och fall; Berkeley, som menade att tillvaron i grunden består av medvetande, inte materia.
Men även den som är bevandrad i filosofihistorien kommer förmodligen att stöta på obekanta namn på framsidan. Hur många har bra grepp om den tyska matematikern Tschirnhaus, den ryska naturvetaren Lomonosov eller den italienska abbotten Tartarotti?
Svante Nordins styrka är just detta: han lyckas lyfta de bortglömda och undangömda tänkarna. Vid sidan om de filosofiska giganterna finns en rad andra figurer; det finns många småkullar mellan bergstopparna. Men det betyder inte att dessa gestalter är obetydliga: de ”stora” tänkarna var omringade av ”små” tänkare, de argumenterade med dem och blev påverkade av deras idéer.
Svante Nordins bok hjälper till att fylla luckorna i vår förståelse av historien. Den ger en heltäckande överblick över en tidsperiod som har haft en enorm påverkan på vår värld idag.
Lapo Lappin
