Barn som blivit till genom donation av könsceller har rätt att i vuxen ålder få reda på vem deras genetiska förälder är. Trots det görs mycket få efterfrågningar, vilket tyder på att de flesta föräldrar väljer att inte tala om sanningen för sina barn.
Endast en mycket liten del av de barn som blivit till efter donation av könsceller har hittills använt möjligheten att ta reda på information om deras genetiska förälder. Det rapporterar Dagens Nyheter, som intervjuat Claudia Lampic, professor i psykologi vid Umeå universitet, och som undersökt hur många som begärt information när de uppnått vuxen ålder.
I Sverige föds knappt 750 barn om året efter donation av könsceller, en siffra som ökat kraftigt sedan även ensamstående kvinnor fått möjlighet till assisterad befruktning. Enligt Claudia Lampic har endast ett drygt sextiotal av dem som nu är vuxna sökt information om sin genetiska förälder.
– Det är en mycket liten andel. I en internationell studie var det en fjärdedel som sökte den här informationen. Det går inte att säga säkert och det finns inget sätt att ta reda på det, men man kan anta att många föräldrar väljer att inte berätta, säger Claudia Lampic till Dagens Nyheter.
Redan 1984 fastställdes att barn, som blivit till genom donation av könsceller, när de uppnått mogen ålder har rätt att få reda på vem deras biologiska förälder är. Sedan 2019 gäller en ny bestämmelse i föräldrabalken, som tydliggjort föräldrars ansvar att berätta för sina barn om deras genetiska ursprung. En donator får i Sverige endast ge upphov till barn i sex olika familjer, men i andra länder som Danmark, Storbritannien och Nederländerna finns exempel på manliga donatorer som gett upphov till över hundra barn.
(Dagens Nyheter, Nationellt kvalitetsregister för assisterad befruktning, Respekt)
