Låt oss finna vår enhet i dig, så att vi färdas tillsammans mot det eviga livet och inte viker av från sanningens väg.
(Ur bönen Adsumus)
Söndag den 17 oktober lästes ett herdabrev upp i alla katolska kyrkor och kapell i de fem länderna inom den Nordiska biskopskonferensen för att upplysa de troende om den synodala process, som vår påve Franciskus har förordnat för hela kyrkan: ”En synodos är alltså en väg man går tillsammans. Det betyder en gemensam rörelse hän mot ett gemensamt mål”. Som döpta är vi ett heligt gudsfolk på gemensam pilgrimsfärd genom tid och rum mot den eviga härligheten, som Jesus öppnat för oss genom sin uppståndelse. Ständigt på nytt behöver vi påminnas om vår gemensamma kallelse. Inte minst i vår individualistiska och pluralistiska miljö behöver vi bli stärkta av den helige Ande, så att vi fördjupar vår gemenskap med Kristus och med varandra.
Den synodala process som nu inleds vill just bidra till att stärka oss i tro, hopp och kärlek. Tre ledord kan hjälpa oss på denna väg: communio (gemenskap), participatio (delaktighet) och missio (mission, evangelisation). Vi är alla inbjudna gå med på denna väg genom vår bön och medverkan. Vi har alla ett gemensamt ansvar att leva av evangeliet och förmedla det till det omgivande samhället. Genom att stärka vår inbördes enhet på trons väg och dela med oss av våra nådegåvor kan kyrkan få ny inspiration för sitt uppdrag.
Communio syftar på vår kallelse till djupare gemenskap med den Gud som i sig själv är gemenskap mellan Fadern och Sonen i Andens enhet. Denna gemenskap, som återspeglas i kyrkan, måste ännu mer få befrukta vår inbördes gemenskap som kristna. Den synodala processen skall skapa möjligheter för att förnya denna gemenskap på olika plan.
Participatio syftar på alla döptas delaktighet av Kristus-mysteriet som gör oss till levande och aktiva lemmar i hans mystiska kropp, kyrkan. Vi behöver alla varandra och våra karismer och talenter. Ingen skall hamna utanför. Var och en kan i enlighet med sin kallelse bidra och dela med sig. Vi går på samma väg och bär varandras bördor. Vi delar ansvaret för att evangeliet blir omsatt i praktiken och når ut till människor omkring oss.
Missio syftar på att vi alla sänds ut med det glada budskapet. Evangelisationen behöver förstärkas och hitta nya vägar. Vi kan alla bli budbärare och bidra till att tron förmedlas och förkunnas. Synoden skall vara en inspirationskälla för oss alla, så att vi blir mer delaktiga av den Andens dynamik som leder till en ny pingst.
Rent praktiskt går den synodala processen ut på att hela gudsfolket konsulteras, för att man skall se vilka dolda nådegåvor och talenter som kan finnas och bli fruktbara. Första etappen äger rum i församlingen, där man försöker vaska fram de bidrag och goda råd som finns hos de troende. Nästa etapp blir på stiftsplanet, där man samlar ihop allt som kommit fram från församlingarna och sammanställer det. Sedan görs samma sak på biskopskonferensernas plan. Därefter förs allt vidare till den synod som sker på den universella kyrkans plan.
Det viktiga är att allt detta sker i en bönens atmosfär och i öppenhet för Andens ingivelser. Var och en av oss får försöka pröva och urskilja vad jag kan bidra med. Det är inte så mycket vad ”man”, ”de andra”, ”kyrkan” borde säga eller göra. I våra församlingsråd och i stiftets pastoralråd har man förhoppningsvis redan övat upp detta sätt att arbeta tillsammans. Allt som kan leda till polemik och splittring måste undvikas. Det är vår gemensamma väg i Jesu efterföljd mot målet som är viktig. Hela processen måste besjälas av det som vi ber om i Adsumus:
Tillåt inte att vi skapar osäkerhet om vad som är rätt och sant. Låt inte okunnighet leda oss på avvägar eller partiskhet påverka vårt handlande.
kardinal +Anders Arborelius OCD
