Helgonet från 1500-talet var ärkebiskop av Lima och kom att bli en av den latinamerikanska kyrkans viktigaste grundgestalter. Hans liv sammanfaller med en av de mest dramatiska perioderna i Perus historia: den spanska kolonisationens första århundrade, präglat av exploatering, social söndring och andlig oreda.
Toribio föddes den 16 november 1538 i Mayorga i Spanien, i en adlig familj. Han studerade juridik i Salamanca och verkade som domare. Trots att han ännu var lekman utsågs han 1580, på kung Filip II:s initiativ, till ärkebiskop av Lima. Utnämningen kom som en chock för honom själv och han försökte enträget avsäga sig uppdraget genom att hänvisa till sin oförmåga och brist på erfarenhet, men han lydde till slut kallelsen och vigdes samma år till biskop.
När Toribio anlände till Peru befann sig landet i efterdyningarna av den spanska erövringen. Inkariket hade fallit några decennier tidigare, och det koloniala systemet byggdes upp kring det så kallade encomienda-väsendet, där spanska herrar tilldelades kontroll över ursprungsbefolkningens arbete och resurser. I praktiken innebar detta ofta tvångsarbete, social nedbrytning och rättslöshet för ursprungsbefolkningen, som levde under stort lidande och förtryck.
Kristendomen hade spridits snabbt i landet, men ofta ytligt och oorganiserat. Många präster saknade utbildning, behärskade inte de lokala språken och levde nära kolonialmaktens strukturer. Kyrkan riskerade här att bli en del av förtrycket snarare än ett skydd för utsatta. Det var in i denna infekterade situation som Toribio skickades.
Omfattande mission
För att vara ärkebiskop vid den här tiden gjorde Toribio något ovanligt: han reste. Under sina tjugosex år i Peru genomförde han många och långa visitationer genom hela ärkestiftet, från kust till regnskog och över Andernas höjder. Han färdades till fots eller till häst genom farliga områden för att möta människor där de bodde. Syftet var framför allt att erbjuda själavård och sakramentalt tjänande: att undervisa, döpa, konfirmera, höra bikt och organisera kyrkligt liv.
Han krävde av prästerna att de skulle bo bland folket och lära sig quechua och andra
lokala språk. Han motarbetade korruption, bekämpade missbruk inom kyrkan och motsatte sig slavhandel och exploatering. Detta skapade konflikter både med koloniala myndigheter och med delar av prästerskapet. I enlighet med tridentinska konciliets reformer, grundade Toribio Perus första prästseminarium och arbetade för utbildning av lokala präster. Han bidrog också till att bygga kyrkor, skolor, sjukhus och kloster, samt till att förbättra infrastrukturen mellan församlingarna.
Man räknar med att Toribio personligen döpte och konfirmerade hundratusentals människor under sina resor, däribland flera av Perus andra stora helgon, som den helige Martin de Porres och den heliga Rosa av Lima.
Död och helgonförklaring
Toribio dog den 23 mars 1606 under en visitation. Hans rykte som rättfärdig levde vidare och spreds snabbt, vilket gjorde att processen om helgonförklaring inleddes. Påven Innocentius XI saligförklarade honom, och den 10 december 1726 helgonförklarades han av påven Benedikt XIII.
Den helige Toribio av Mogrovejo står som förebild för kyrkligt ledarskap när det som bäst kombinerar förkunnelsen om Kristus med pastoral närvaro och moralisk fasthet. I en tid då kyrkan lätt hade kunnat bli ett redskap för kolonial makt, valde han i stället att låta evangeliet bli en ledstjärna om godhet och rättvisa.
Elisabeth Lindstrand
Kyrkans bön på denna dag:
Herre, du lät din kyrka växa genom den helige Toribios herdegärning och iver för sanningens sak. Låt kärlekens och helgelsens Ande brinna i det folk som du har utvalt åt dig.
