Vatikanen publicerade nyligen konklusionen av flera års studier angående möjligheten för kyrkan att viga kvinnliga diakoner. Svar från den särskilt tillsatta kommissionen blev ett nej, och två av kommissionens medlemmar, själva diakoner, förklarar slutsatsen.
Kommissionens sammanfattning från september, publicerad på italienska av Vatikanen i början av december, visar att majoriteten av medlemmarna – fem kvinnor och fem män – röstade nej till att katolska kyrkan skulle kunna viga kvinnliga diakoner. Samtidigt rekommenderar de att frågan fortsätter att studeras teologiskt och pastoralt och fastslår att det slutgiltiga beslutet måste tas av kyrkans läroämbete.
Det var påven Franciskus som 2020 tillsatte en kommission för att studera frågan – en förlängning av en tidigare kommission som även de hade i uppdrag att gå till djupet med diakonatet och rollen för de kvinnliga diakoner, som fanns under kyrkans tidiga år. I en intervju med OSV News berättar en av kommissionens medlemmar, ständige diakonen Dominic Cerrato från USA, att deras arbete helt hade perspektivet ”att upptäcka vad Vår Herre skulle vilja”.
– Med andra ord kan vi inte helt enkelt säga ”det här är vad folk vill”. Det är en teologisk fråga.
Han framhåller att det inte räcker med att peka på de kvinnliga diakoner i den tidiga kyrkan, då det kommer i vägen för frågans extensiva teologiska dimensioner.
– De kvinnliga diakonerna uppkom först under 300-talet med anledning av att man då skiljde på könen mer än vad vi gör i dag. När man döptes som vuxen, och doppades helt i vatten, var man naken, och det var de kvinnliga diakonernas roll att skyla kvinnliga dopkandidater.
Annan roll
Diakon James Keating, också han ständig diakon från USA och medlem i kommissionen betonar att kvinnliga diakoners roll var en annan en den man förknippar med dagens diakoner.
– Det finns inga bevis, som jag sett, som placerar dessa kvinnor som förkunnare av evangeliet eller tjänande vid altaret.
Det är därför inte frågan om huruvida det funnits kvinnliga diakoner eller inte, utan om de hade motsvarighet till våra nuvarande, manliga diakoner, säger Dominic Cerrato.
– Och det hade de inte. De var något annat. Och när liturgin ändrades och man inte längre döptes med hela kroppen försvann de så sakteliga.
Bägge diakoner pekar i intervjun även på att det manliga diakonatet i den latinska kyrkan återuppstod så sent som för sextio år sedan, och att kyrkan fortfarande inte upptäckt ”dess skönhet och dess fulla uppdrag”.
(OSV News)
