Vår Herre utstod själv korsets hela tyngd, och på mig lägger han bara den minsta och sista biten. När ni hör allt detta, frambär då med glädje tacksägelse till Gud, alla goda gåvors givare. Mitt i denna storm kastar jag mitt ankare upp till Guds tron, ankaret, det levande hopp som bor i mitt hjärta.
Med dessa ord vittnade den vietnamesiske prästen Andreas Dung-Lac om sin tro och sitt hopp strax innan han dödades. Trots brutal förföljelse vägrade han att trampa på krucifixet som kejsarens soldater lade framför Vietnams kristna för att få dem att förneka sin tro, eller häda Kristus på något annat sätt. Vägran ledde till tortyr och martyrskap.
Fader Andreas har blivit ett ansikte för en större skara vietnameser som gav sina liv för sin tro mellan 1820 och 1862: 117 män och kvinnor, ordensfolk och lekmän samt den nioåriga flickan Agnese Le Thi Thành. Tillsammans helgonförklarades de av påven Johannes Paulus II den 19 juni 1988. De representerar i sin tur ännu fler – uppemot trehundra tusen vietnamesiska martyrer – som under århundradena offrat sina liv för Kristus. Fader Andreas Dung-Lac är Vietnams skyddshelgon och den 24 november firar kyrkan hans festdag.
Andreas Dung-Lac föddes 1795 i norra Vietnam under namnet Dung An-Tran. Hans familj tillhörde den traditionella vietnamesiska religionen som var förankrad i regionen. Vid tolv års ålder flyttade han tillsammans med sin familj till huvudstaden Hanoi i jakt på bättre levnadsvillkor. Där kom han i kontakt med en kristen kateket, vilket ledde till att han några år senare lät döpa sig och tog namnet Andreas. Vid 28 års ålder prästvigdes han och levde ett enkelt liv i bön och fasta.
Det finns belägg för att de första dominikanerna anlände till Vietnam i slutet av 1500-talet. Några år senare, mellan 1615 och 1617, anslöt jesuiterna. Dessa tidiga jesuitiska präster missionerade metodiskt, och lät sprida tryckt undervisning och andra liturgiska texter på de lokala språken bland befolkningen. Detta gjorde att tron spreds snabbt, och efter bara några decennier fanns uppskattningsvis hundra tusen katoliker i Vietnam. Ända sedan dess har landet varit en farlig plats för kristna, och under kejsaren Minh-Mangs regeringstid på 1800-talet intensifierades förföljelserna. Kejsaren, som ibland kallats ”Indokinas Nero”, förbjöd kristendomen helt och lät genomföra systematiska förföljelser med brutal tortyr och offentliga avrättningar av dem som vägrade att avsäga sig sin tro.
Fader Andreas arresterades första gången 1835. Efter att ha släppts ändrade han sitt efternamn och flyttade till en annan region i ett försök att undkomma ytterligare förföljelser. År 1839 greps han på nytt, denna gång tillsammans med fader Peter Thi, en vietnamesisk präst han besökt för bikt. Den 21 december samma år halshöggs de båda i Hanoi.
Förföljelserna mot de kristna i Vietnam fortsatte i vågor, och tusentals katoliker tvingades i exil. Under Vietnamkriget drabbades katoliker återigen av förföljelser. I dag är hela landet återförenat under kommunistiskt styre, men de brutala försöken att utrota kyrkan fick i stället motsatt effekt och hon kom snarare att få djupa och bestående rötter. Idag utgör katolikerna en betydande minoritet i landet, med uppskattningsvis omkring sju miljoner troende. Vid kanoniseringsceremonin för fader Andreas och de 116 andra martyrerna i Rom 1988 tillät Vietnams kommunistiska regering inte några officiella representanter från landet att närvara. Det hindrade dock inte de omkring åtta tusen vietnamesiska katoliker ur diasporan som kom för att fira det levande hopp som martyrerna vittnar om.
Elisabeth Lindstrand
Kyrkans bön på denna dag
Gud, från vilken allt vad fader heter har sitt namn, du gjorde de heliga martyrerna Andreas och hans följeslagare trogna ända in i döden. Låt oss, på deras förbön, stråla ut din godhet, så att det tydligt märks att vi är dina barn.
