Vish 9:13–18; Filem v. 9b–10, 12–17; Luk 14:25–33
Jesus säger att den som vill följa honom måste avstå från allt han äger. Det är en radikal kallelse. Att följa Kristus handlar inte bara om tro, utan om liv – om att sätta honom främst, också när det kostar.
Under Skapelsens tid (1 sep–4 okt) lyfter kyrkan fram skapelsens värde. Vi lever i en värld där skapelsen ropar: skogar brinner, hav förgiftas, arter försvinner – följder av att människan satt sig själv i centrum och att bekvämlighet går före ansvar.
Evangeliet visar en annan väg. Jesus kallar oss att bära vårt kors – att leva annorlunda. Ett liv i efterföljelse är också ett liv i omsorg om skapelsen. Att hoppas på fred med jorden är inte att vänta passivt. Hopp, i biblisk mening, är att handla: be, omvända sig, leva enklare, och söka försoning med både Skaparen och det skapade. Fred med skapelsen kommer när vi bryter med orättvisor – i vårt sätt att leva och i hur vi använder jordens resurser.
Jesus kallar oss att följa honom med hela vårt hjärta – inte halvhjärtat. Den vägen leder till liv, förnyelse och fred.
Låt oss våga ta steget. För Kristi skull. För skapelsens skull. För framtidens skull.
br. Pierre-André Mauduit OP
