Konstantin Kisin; Nopolar publishing, 2025
Komikern och författaren Konstantin Kisin var elva år när han anlände till Storbritannien från ett sönderfallande postsovjetiskt Ryssland. Bara elva, men ändå förmögen att förnimma friheten och öppenheten i det nya landet, jämfört med det han lämnat. Som vuxen kom han dock alltmer att förbluffas av hur lite många av hans nya landsmän verkade värdesätta friheten och den civilisation som frambringat den. Istället lät de sig ofta förföras av ideologiska trender av vänsterliberal och så kallad kulturmarxistisk karaktär. Idéer han alltmer kom att se som direkta, inre hot mot det Väst han älskar. Ur dessa iakttagelser växte boken fram. Med skarp blick genomlyser Kisin teman som mångfald, yttrandefrihet, migration och många andra av kulturkrigets slagfält.
Detta är förvisso inget vetenskapligt verk. En hel del av det som berättas är av anekdotisk karaktär, men det mesta refererar till situationer och händelser som är allmänt kända i Storbritannien. För en läsare som inte på ett självklart sätt har den referensramen kan det vara ett problem. Men poängerna går fram.
Ett exempel: En av de gånger Kisin själv fick problem med de trender han kritiserar var när han inbjöds att hålla ett anförande på University of London. Han förelades då ett ”uppförandeavtal” vari han förväntades att under sitt anförande inte leverera skämt som kunde tolkas som ”rasism, sexism, klassism, ålderism, homofobi, bifobi, främlingfientlighet, islamofobi, antireligion eller antiteism”. Universitetet skulle nämligen vara ett ”tryggt utrymme”.
Inför detta försök att inskränka hans yttrandefrihet klev han föga förvånande av engagemanget. Slutklämmen kom dock dagen därpå, då han i en av de större TV-kanalerna på grund av sitt ställningstagande blev kallad ”nazist”. Ironiskt, med tanke på hans judiska bakgrund. Avsnitten om yttrandefrihet och språkliga manipulationer hör till bokens bästa.
Lars F. Eklund
